En eftermiddag i hälsans tecken
13:00 lämnade jag jobbet, cyklade hem och bytte Contessa mot mina inlines för att möta upp min snygga väninna på en åktur i solen, som ju bestämt sig för att hälsa på oss igen.
Det är en fantastisk upplevelse att ha en eftermiddag med min hälsopedagog.
Hon är one of a kind den tjejen, I tell you.
Vi börjar vår lilla lektion och jag är på henne med att försöka att inte åka så bredbent.
"Herregud! Här har jag särat på benen i 15 år. Hur fan tror du att jag ska kunna lära mig att korsa dem på en kvart?" (oskuld såklart).
Jag skrattar så jag kiknar, där jag åker bakom henne.
Vid första uppförsbacken tar min trötta, men fortfarande farligt snygga väninna tag i mig och kvider:
"Oooh, kan du inte dra upp mig?"
Hade jag varit en riktig fena på att åka inlines hade jag mycket väl kunnat göra det, men nu fick hon bannemig kämpa själv, och det gjorde hon.
Jag är stolt över henne och hon gav sig inte, trots livsfarliga nedförsbackar och bitvis, riktigt dålig asfalt.
Då jag var hungrig och ville ha lite mat, åkte vi till Konstkafét nere vid Röda Sten, där jag beställde mig en Ceasarsallad och ett stort glas vatten medan min hälsopedagog tog en härligt bubblande cola (vilken jag givetvis var tvungen att smaka på).
Efter maten bestämmer vi trots allt att köpa oss varsin glass och kollar ett tag på menytavlan. Jag smygletar efter en mjukglassmaskin, men icke... Istället kollar jag halvintresserat på sorbetsmakerna (som ju är liite nyttigare).
De har dessvärre dessa jordgubb -och chokladdrömmar som ser helt fantastiska ut, men eftersom jag ändå bestämt mig för att ta det lite försiktigt med godsakerna föreslår jag att vi ska dela på en glass.
"DELA?!" utbrister min glassugna väninna bestört. "Här delas ingen glass. Jag köper en choklad och en jordgubb, så delar vi på det."
Vid glassarna står en tjej före oss i kön och fullkomligt råstirrar på mig och när min snygga väninna och jag tittar på henne fyrar hon av ett bländande leende mot oss.
Jag tar ett stort steg närmare min trygga väninna och borrar generat ner huvudet i hennes axel.
"Stötte hon på dig?"
"Vet inte" svarar jag vettskrämt med huvudet mot hennes axel, varpå min bisexuella väninna skrattar rått samtidigt som hon skämtsamt puttar bort mig och utbrister med spelad förskräckelse:
"Ah, din jävla homofobjävel."
Homofob? Moi? Nähä du... ;)
Vi mumsar på våra glassar och pratar om kvällen, som ska tillbringas på den kvällssoliga piskbalkongen.
"Jag måste fan ta det lugnt nu" säger jag, när rosévinet kommer upp. "Morsan tror ju att jag är typ alkis."
"Men åååhh, varför dricker du med alla utan mig. Du gör ju bara det när inte jag är med. Ikväll får du faktiskt supa för min skull."
Japp, så säger en sann hälsopedagog!
På samma sätt som en sann hälsopedagog utbrister:
"Åh, vatten är så trååkigt" när jag insisterar på att vi ska ta varsitt glas till i värmen och efter åkandet.
Jag älskar verkligen min snygga-hälsopedagog-väninna. Hon förgyller de mest triviala situationer och får med lätthet en ölhävarkväll, till att bli en praktisk kurs i den viktiga B-vitaminens egenskaper.
Det är en fantastisk upplevelse att ha en eftermiddag med min hälsopedagog.
Hon är one of a kind den tjejen, I tell you.
Vi börjar vår lilla lektion och jag är på henne med att försöka att inte åka så bredbent.
"Herregud! Här har jag särat på benen i 15 år. Hur fan tror du att jag ska kunna lära mig att korsa dem på en kvart?" (oskuld såklart).
Jag skrattar så jag kiknar, där jag åker bakom henne.
Vid första uppförsbacken tar min trötta, men fortfarande farligt snygga väninna tag i mig och kvider:
"Oooh, kan du inte dra upp mig?"
Hade jag varit en riktig fena på att åka inlines hade jag mycket väl kunnat göra det, men nu fick hon bannemig kämpa själv, och det gjorde hon.
Jag är stolt över henne och hon gav sig inte, trots livsfarliga nedförsbackar och bitvis, riktigt dålig asfalt.
Då jag var hungrig och ville ha lite mat, åkte vi till Konstkafét nere vid Röda Sten, där jag beställde mig en Ceasarsallad och ett stort glas vatten medan min hälsopedagog tog en härligt bubblande cola (vilken jag givetvis var tvungen att smaka på).
Efter maten bestämmer vi trots allt att köpa oss varsin glass och kollar ett tag på menytavlan. Jag smygletar efter en mjukglassmaskin, men icke... Istället kollar jag halvintresserat på sorbetsmakerna (som ju är liite nyttigare).
De har dessvärre dessa jordgubb -och chokladdrömmar som ser helt fantastiska ut, men eftersom jag ändå bestämt mig för att ta det lite försiktigt med godsakerna föreslår jag att vi ska dela på en glass.
"DELA?!" utbrister min glassugna väninna bestört. "Här delas ingen glass. Jag köper en choklad och en jordgubb, så delar vi på det."
Vid glassarna står en tjej före oss i kön och fullkomligt råstirrar på mig och när min snygga väninna och jag tittar på henne fyrar hon av ett bländande leende mot oss.
Jag tar ett stort steg närmare min trygga väninna och borrar generat ner huvudet i hennes axel.
"Stötte hon på dig?"
"Vet inte" svarar jag vettskrämt med huvudet mot hennes axel, varpå min bisexuella väninna skrattar rått samtidigt som hon skämtsamt puttar bort mig och utbrister med spelad förskräckelse:
"Ah, din jävla homofobjävel."
Homofob? Moi? Nähä du... ;)
Vi mumsar på våra glassar och pratar om kvällen, som ska tillbringas på den kvällssoliga piskbalkongen.
"Jag måste fan ta det lugnt nu" säger jag, när rosévinet kommer upp. "Morsan tror ju att jag är typ alkis."
"Men åååhh, varför dricker du med alla utan mig. Du gör ju bara det när inte jag är med. Ikväll får du faktiskt supa för min skull."
Japp, så säger en sann hälsopedagog!
På samma sätt som en sann hälsopedagog utbrister:
"Åh, vatten är så trååkigt" när jag insisterar på att vi ska ta varsitt glas till i värmen och efter åkandet.
Jag älskar verkligen min snygga-hälsopedagog-väninna. Hon förgyller de mest triviala situationer och får med lätthet en ölhävarkväll, till att bli en praktisk kurs i den viktiga B-vitaminens egenskaper.
Kommentarer
Trackback
