Gamla bokhyllor vs handyman
"Well, you done done me and you bet I felt it
I tried to be chill but your so hot that i melted"
Jason Mraz musik ekar mjukt i den tysta, mörka lägenheten men telefonens vibrator vrålar vansinnigt och argt åt mig att: -Svara nu för helvete! Ser du inte hur jag hoppar och far här på bordet för att få din odelade uppmärksamhet.
Vem i hela världen är det som ringer såhär mitt i natten?
"Hej mamma!"
"Sover du?"
"Mmmmm..."
"Men herregud. Klockan är ju jättemycket."
*MAX 07.00* Tänker jag sömndrucket, halvliggandes över manliga, håriga ben och med telefonen fastklämd mellan axeln och hakan medans mina händer febrilt fipplar efter en fungerande klocka.
"Vad har du för planer i helgen?"
Aj aj aj... Den frågan innebär att hon vill ha hjälp med något.
Jag sätter mig klumpigt upp i sängen samtidigt som det svischar förbi hemska bilder i mitt huvud av julstäd, förrådsrensningar och trädgårdsarbete.
Det är alldeles för tidigt för sånt här nu... (Klockan visade sig visserligen vara 10.00 men den klockan litar jag då rakt inte på).
"Det ÄR helg nu mamma, och nja, jag har väl inga direkta planer" (egentligen skulle jag ju möta upp en snygg väninna på stan för att handla julklappar och prova det nya spännande stå-solariet, men det sa jag inte.)
"Varför undrar du?"
Det kommer en snabb resumé om pappas tvätta-bil-morgon och problemen som med det följde, varpå min kära mamma behövde hjälp med att bära lite...
Jag såg vågskålarna framför mig.
Den ena skålen var alldeles överfull med mammas bröte som skulle bäras bort från sin nuvarande position till en annan, och i den andra skålen såg jag den snygga och nakna handyman som låg bredvid mig och sov.
Den sistnämda vägde MYCKET mer än den första... Konstigt!
Hur skulle jag klara mig ur det här på ett snyggt sätt?
"Kan jag inte hjälpa dig med det på måndag?" *Hoppas, hoppas*
"PÅ JULAFTON?"
*Inte det nej...*
"Pappa kommer ut och hämtar dig."
Det var ju visserligen väldigt snällt av honom, men att köra bil kändes som något av det sista han skulle göra i mitt tycke.
"Mamma. Klockan är typ mitt i natten. Kan jag inte få tänka på det och så ringer jag dig sen. Jag kanske kan komma ut i morgon och fixa det."
Vi lägger på och jag somnar om direkt, för att sova djupt och väldigt drömskt i två timmar till.
Klockan halv två möter jag upp min väninna, klockan halv tre äter jag brunch, klockan tre får jag dåligt samvete och ringer mamma för att säga att jag kan komma ut vid halv fem.
Nu behövde hon nog ingen hjälp trots allt, men är jag en dålig dotter som inte åkte ut direkt när frågan kom?
I tried to be chill but your so hot that i melted"
Jason Mraz musik ekar mjukt i den tysta, mörka lägenheten men telefonens vibrator vrålar vansinnigt och argt åt mig att: -Svara nu för helvete! Ser du inte hur jag hoppar och far här på bordet för att få din odelade uppmärksamhet.
Vem i hela världen är det som ringer såhär mitt i natten?
"Hej mamma!"
"Sover du?"
"Mmmmm..."
"Men herregud. Klockan är ju jättemycket."
*MAX 07.00* Tänker jag sömndrucket, halvliggandes över manliga, håriga ben och med telefonen fastklämd mellan axeln och hakan medans mina händer febrilt fipplar efter en fungerande klocka.
"Vad har du för planer i helgen?"
Aj aj aj... Den frågan innebär att hon vill ha hjälp med något.
Jag sätter mig klumpigt upp i sängen samtidigt som det svischar förbi hemska bilder i mitt huvud av julstäd, förrådsrensningar och trädgårdsarbete.
Det är alldeles för tidigt för sånt här nu... (Klockan visade sig visserligen vara 10.00 men den klockan litar jag då rakt inte på).
"Det ÄR helg nu mamma, och nja, jag har väl inga direkta planer" (egentligen skulle jag ju möta upp en snygg väninna på stan för att handla julklappar och prova det nya spännande stå-solariet, men det sa jag inte.)
"Varför undrar du?"
Det kommer en snabb resumé om pappas tvätta-bil-morgon och problemen som med det följde, varpå min kära mamma behövde hjälp med att bära lite...
Jag såg vågskålarna framför mig.
Den ena skålen var alldeles överfull med mammas bröte som skulle bäras bort från sin nuvarande position till en annan, och i den andra skålen såg jag den snygga och nakna handyman som låg bredvid mig och sov.
Den sistnämda vägde MYCKET mer än den första... Konstigt!
Hur skulle jag klara mig ur det här på ett snyggt sätt?
"Kan jag inte hjälpa dig med det på måndag?" *Hoppas, hoppas*
"PÅ JULAFTON?"
*Inte det nej...*
"Pappa kommer ut och hämtar dig."
Det var ju visserligen väldigt snällt av honom, men att köra bil kändes som något av det sista han skulle göra i mitt tycke.
"Mamma. Klockan är typ mitt i natten. Kan jag inte få tänka på det och så ringer jag dig sen. Jag kanske kan komma ut i morgon och fixa det."
Vi lägger på och jag somnar om direkt, för att sova djupt och väldigt drömskt i två timmar till.
Klockan halv två möter jag upp min väninna, klockan halv tre äter jag brunch, klockan tre får jag dåligt samvete och ringer mamma för att säga att jag kan komma ut vid halv fem.
Nu behövde hon nog ingen hjälp trots allt, men är jag en dålig dotter som inte åkte ut direkt när frågan kom?
Kommentarer
Trackback
