vildhallonet

Börjar med två bilder på de senaste dagarnas byggbrud, för de som gnällt över att det bara var manliga bilder med borrar!
Visst rockar jag i mina blåbyxor?!





Nettan är den gula! Hon jobbade bra vill jag lova!


Det var skolavslutning på jobbet idag, och ungarna har nu jullov.
Min blonda skapelse var uppe på scenen och sjung, då hon är med i skolans kör. Efteråt hoppar hon ner från scenen och springer rakt in i min öppna famn.
"Vet du, fröken Babbel! Idag har jag sjungit för ALLA och vet du?"
Hon tittar sig omkring och gestikulerar med armarna för att verkligen visa hur mycket folk som satt i publiken.
"Jag kände två stycken."
"Bara två? Men hela klassen var ju här..."
"Amen ååååhh... Två från dagis."

Lite senare på eftermiddagen under promenaden från mellanmålet, med samma barn.
"*Hick*... Fröken Babbel. Jag är så trött på den här *hick*...Hickan nu. Jag har hickat sedan igår (egentligen handlar det om ca fem minuter)*hick* och det är ingen som *hick*.. har skrämt mig. Det tycker jag ä...."
"WWWHHHHRRRRRRAAAAGGHH"
Jag kastar mig över det rosaklädda lilla barnet och vrålar henne i ansiktet och lyfter upp henne i luften. (Allt på ca 4 hundradelars sekund).
"Men, Frö...*hick* fröken Babbel. Vad arg du låter... *Hick*"
Jag muttrar något om att  "Ja det gick ju bra" och släpper ner henne på marken igen, och vi går hand i hand in till klassrummet.


Några minuter innan jag ska gå hem kommer hon igen med ett leende på läpparna.
"Fröken Babbel. Jag kommer inte ihåg om det var i går eller idag, men jag har sjungit för JÄTTEMÅNGA människor."
"HAR du? Vad roligt. Vart var det?"
"Hmmm... Det var längst upp i skolan du vet."
"Ja, men det var ju i morse. På skolavslutningen. Jag var ju där och tittade på dig."
"Ja, det vet jag väl. Jag hade ju ögonkontakt med dig hela tiden."
"Hade du?"
"Ja, jag var ju tvungen att se till så att du inte hittade på något dumt medans jag stod på scen!"




På vår avdelning är fröknarna helt morbida och "hänger" barnens fina änglar...



Och vi stryper den redan förskräckta granen. Den ÄR verkligen sådär sne...
Kolla in fröken Babbels strumpor! Gissa om jag var trött i morse!