Inte så illa som det låter
Det är tur man har kontakter som har kontakter.
På julaftonsdag fick jag ett sms om den årliga julfesten på Deep. Det var bara gästlista som gällde i år så ville man komma var det bara att svara på sms:et och så var det klart.
Jag svarade inte eftersom jag tänkte att vi hade andra planer, mina vänner och jag.
Nu ville det sig tyvärr så att det inte riktigt blev som planerat och jag åkte hem, ensam, till mina katter efter familjestunden.
Klockan 00.00 ringer min sexiga handyman, säger att han är på Deep och undrar om jag tänker komma.
Oh, crap!
Men som sagt. Det är tur man har kontakter som har kontakter.
En halvtimma senare har han fixat listan och jag sitter, tuggummituggandes och sms:ande, i en taxi på väg ner mot stan.
Deep bjöd på housemusik, kramar, spanande, vodka juice, klämmande och skratt innan jag och de tre killarna gav upp och gav oss i väg mot en taxi i julaftonsnatten.
Min handyman och hela hans släkt sover på ett hotell under juldagarna, så det var bara att klappra in där med honom och hoppas på att vi inte mötte någon, vilket vi lyckligtvis inte gjorde. (Klockan var ju i och för sig närmare 03.30).
Klockan tre på eftermiddagen idag ska jag smyga ut samma väg och hoppas på att det inte dyker upp en mamma eller så.
Mamman vet nog visserligen om att jag är där, på hotellet, (eftersom en väldigt skvallrig kusin varit och knackat på och ringt ett antal gånger) men det är inte på det viset jag vill träffa mammor.
En snabb titt åt vänster... En snabb titt åt höger... Sikten är fri och vi går snabbt emot hissen som tar mig osedd ner till bottenplan.
En hejdåpuss vid hissen och jag går ensam ut i dimmiga, pissiga göteborg, tar en 90 g burgare på Franks (som jag girigt sätter i mig på fyra tuggor) och sätter mig på spårvagnen hem, där jag i hallen möts av två mammakära flickor med stora öron.
Nu ska det slappas i soffan en stund innan jag återigen förvandlas från en tråkig larv till en vacker fjäril (!) och möter upp min snygga väninna över en skvallrig cider eller två, en stund innan vi möter upp de andra.
Nu är det tyvärr så, att jag råkade välta ut ett glas med vatten över min fantastiska telefon i morse. Den telefonen har verkligen visat prov på att tåla det mesta, men nu blev den nog trött på mina klantigheter, för den dog... Hoppas, hoppas att den torkar till kvällen, för hur ska jag annars kunna sammankalla ligan?
Hur gjorde man förr?
På julaftonsdag fick jag ett sms om den årliga julfesten på Deep. Det var bara gästlista som gällde i år så ville man komma var det bara att svara på sms:et och så var det klart.
Jag svarade inte eftersom jag tänkte att vi hade andra planer, mina vänner och jag.
Nu ville det sig tyvärr så att det inte riktigt blev som planerat och jag åkte hem, ensam, till mina katter efter familjestunden.
Klockan 00.00 ringer min sexiga handyman, säger att han är på Deep och undrar om jag tänker komma.
Oh, crap!
Men som sagt. Det är tur man har kontakter som har kontakter.
En halvtimma senare har han fixat listan och jag sitter, tuggummituggandes och sms:ande, i en taxi på väg ner mot stan.
Deep bjöd på housemusik, kramar, spanande, vodka juice, klämmande och skratt innan jag och de tre killarna gav upp och gav oss i väg mot en taxi i julaftonsnatten.
Min handyman och hela hans släkt sover på ett hotell under juldagarna, så det var bara att klappra in där med honom och hoppas på att vi inte mötte någon, vilket vi lyckligtvis inte gjorde. (Klockan var ju i och för sig närmare 03.30).
Klockan tre på eftermiddagen idag ska jag smyga ut samma väg och hoppas på att det inte dyker upp en mamma eller så.
Mamman vet nog visserligen om att jag är där, på hotellet, (eftersom en väldigt skvallrig kusin varit och knackat på och ringt ett antal gånger) men det är inte på det viset jag vill träffa mammor.
En snabb titt åt vänster... En snabb titt åt höger... Sikten är fri och vi går snabbt emot hissen som tar mig osedd ner till bottenplan.
En hejdåpuss vid hissen och jag går ensam ut i dimmiga, pissiga göteborg, tar en 90 g burgare på Franks (som jag girigt sätter i mig på fyra tuggor) och sätter mig på spårvagnen hem, där jag i hallen möts av två mammakära flickor med stora öron.
Nu ska det slappas i soffan en stund innan jag återigen förvandlas från en tråkig larv till en vacker fjäril (!) och möter upp min snygga väninna över en skvallrig cider eller två, en stund innan vi möter upp de andra.
Nu är det tyvärr så, att jag råkade välta ut ett glas med vatten över min fantastiska telefon i morse. Den telefonen har verkligen visat prov på att tåla det mesta, men nu blev den nog trött på mina klantigheter, för den dog... Hoppas, hoppas att den torkar till kvällen, för hur ska jag annars kunna sammankalla ligan?
Hur gjorde man förr?
Kommentarer
Trackback
