vildhallonet

Nedanför fönstret sitter "min" kille på huk och ser ut som en stor lerklump. Man ser i stort sett inte att han faktiskt har regnkläder på sig under alla lager med lera. Till och med händerna är geggamojja-insmorda.

Jag skickar ner en torr och ren flicka att öppna dörrarna för honom, eftersom han inte kan ta i något med sina lerhänder. Men när han kommer upp och korridoren fylls av en härlig odör av sankmark inser jag att det inte går att ha honom eller hans kläder inomhus.
"Sitt stilla här på golvet och rör dig inte, så ska jag hämta vattenkannan" Säger jag med skratt i rösten. Som han såg ut, ungen!
Jag fyller på kannan och tar med mig min lerhög ut på skolgården igen, där jag med hjälp av två stora kannor vatten får av den värsta leran från honom



Detta är andra kannan, så det värsta syns tyvärr inte alls...



Men till slut var det bara den lilla näsan kvar att tvätta, och det gjorde han under skratt. Han var ju skitnöjd såklart. Först få bada i lera och sen få bli spolad ute på skolgården med varmt vatten... Tilläggas kan ju, att detta var inte första gången vi gjorde den här proceduren.



Och det lär ju bli fler innan den här vintern är över...