vildhallonet

Klockan fem i i åtta på morgonen sitter jag vid bänkarna och läser en bok om skolans utveckling när jag hör min ena kollega till ett av barnen:
"Vad du ser lurig ut idag."
Inget svar...
"Nämen, du ser jättelurig ut. Har du något bus på gång" Skrattar hon och lutar sig ner mot barnet.
Det viskas en liten stund dem i mellan och sedan hör jag hur någon tyst kommer smygande mot mig. Jag tittar upp från min bok och ser hur min lilla blondin närmar sig, med ett enormt leende på läpparna och ett paket i handen.
"Den är till dig, fröken Babbel, och jag har gjort den själv" säger hon stolt och sträcker fram paketet, som är gjort av en vinröd servett, fyra lager tejp och ENORMA mängder glitter...
"Nämen! Paket på morgonen... Wow... Och till mig? Jag älskar ju paket"
Barnet kryper upp i mitt knä och hjälper mig ivrigt att komma igenom pansarlagret av tejp samtidigt som det yr glitter i alla de färger om oss.
Precis när hennes pappa kommer in för att ta avsked säger jag:
"Vet du vad jag alltid brukar säga?"
Hon tittar nyfiket på mig "Nääää"
"Det kan aldrig bli för mycket glitter"
"Jaså, det säger du" Säger pappan lite bittert, fast med ett leende.
"Jag har nämligen glitter i hela bilen"
Jag skrattar gott åt hans ansiktsuttryck och tittar, efter att ha sagt hej då till honom, på när den lilla blondinen bryter sig in i glitter och tejphavet.

Därinne låg en teckning.
En teckning med en halv Lucia, två kycklingar, en sol och flickans namn...

Till fröken Babbel stod det med darriga bokstäver, längst upp på teckningen!
Det här kommer att bli en bra dag... En bra pysseldag på mitt jobb!