vildhallonet

När jag cyklade hem från jobbet idag (i spöregn, blåst och mörker) gick det en kvinna framför mig på vägen. Eftersom jag skulle svänga av om bara en liten bit svepte jag inte förbi henne, utan småcyklade lite lugnt där bakom och gjorde mig redo för min högersväng.
Precis när jag svänger (ligger fortfarande bakom henne, även om det nu är rätt nära) bestämmer hon sig för att också ta den vägen, varpå hon tvärvänder och trampar rakt in i min cykel.
"Oups! Så det kan bli, sa jag och tvärnitade"
"Du kan väl för helvete se dig för!" Väste hon under sin kapuschong och gick surt vidare!

Jag sa ingenting, utan satte mig på cykeln och trampade hemåt.
Men även om jag valde att inte säga något högt, såg det ut ungefär såhär innanför den svarta, blöta skalpen:
"Det gäller väl dig med, ditt dumma jävla helvete! Jag cyklade i två km/h och jag svängde före dig, din satans sura bitch. Dessutom hade jag både lampor, reflexer och stänkskärmare... Vad hade du? INGENTING förutom din pissiga attityd och skitfula jacka."

Efter att ha spytt galla för mig själv en stund började jag fnittra lite i min ensamhet på cykeln. Vad tog det åt mig? Varför denna aggressivitet? Jag var ju inte ett dugg bättre än henne. Till och med värre med tanke på vilka ord som rullade innanför mitt pannben.

Men jag tycker ändå inte att hon ska snäsa åt mig att jag ska se mig för. Jag är ju försiktigheten själv i trafiken, efter att jag blev påkörd för ett tag sedan.
Hade det varit innan den händelsen hade jag inte kunnat säga något. Då susade jag nog fram som en annan samhällsfara utan vare sig lampor eller förnuft, men NU... Nej, hon var orättvis och jag var nog trött som blev så upprörd!