Familjetid!
Jag var ute hos mina föräldrar idag igen.
Det börjar bli lite av en söndagstradition tydligen, och jag älskar det!
Idag bjöd mamma på kycklingpaj och himmelsk chokladkaka till efterrätt...Mmmmm underbara kalorier!
Hon är så fin, min mamma.
Pappa sa en gång att vi ser exakt likadana ut, hon och jag. Enda skillnaden var att hennes ben bågnar av tyngden... Det är en väldigt rolig beskrivning av min mamma, för vi ÄR sjukt lika varandra (eller jag är väl lik henne) bara att hon väger några kilon mer än vad jag gör.
Men det är kilon fyllda av kärlek och jag älskar varenda gram av henne!
Hon är nog den mest envisa och slarviga, (inte som min slarvighet dock. Där är hon helt oskyldig) människa jag känner, men hon har ett hjärta av guld och vill ingen något ont.
Eller jo, ibland släpper det för henne med, precis som för oss andra. Men hon är ändå en av de absolut vänligaste själar jag vet. Jag är stolt över henne och hade gärna gått runt med ett kort på stan och sagt :
"Det här är min mamma, och hon är skitbra!"
Denna smårunda och slarviga lilla mamman lever ihop med, vem jag tror var en av Göteborgs ledande player som ungdom. (Jag vet inte, har ju inte frågat direkt, men jag misstänker).
Jag är så stolt över min mamma, att hon lyckades fånga pappa, och behålla honom i så här många år.
Det är nämligen ett väldigt speciellt förhållande mellan andra tjejer och min pappa, och man ska nog inte vara av den svartsjuka typen om man vill leva med honom.
Inte så att han är otrogen. Aldrig, utan mer att det pratas mycket om dem. Och tittas...
När Baywatch var som störst satt hela familjen samlad, åt middag framför tv:n och beundrade Pamela Andersson. Och så har det varit genom åren med olika tjejer. Shania Twain är ett annat väldigt snyggt exempel.
De har en hund döpt efter henne idag. (De har visserligen en hund döpt efter Fhoebe i vänner också så det säger väl ingenting)...
Men det jag vill komma till är att han har alla de där gubbfasonerna för sig, men han kommer undan med det.
Han kommer faktiskt undan med det skitsnyggt och jag vet inte hur. Kan inte förklara det. Det är väl bara sådan han är.
Pappa är killen som bär bling bling runt halsen, tunga guldarmband och svindyra breightlingklockor.
Han klär sig i Armani, hugo boss och andra dyra märken och han kör för tillfället (det byts rätt ofta) en BMW 535d Touring.
Han är så jävla cool i mina ögon, och han är tillsammans med världens mest underbara mamma!
Hur häftigt är inte det?
De är varandras raka motsatser vad det gäller klädsmak, utséende och stil, men de älskar varandra och det är så härligt.
Jag minns när jag fortfarande bodde hemma och tydligt hade gjort det klart för dem, att föräldrar hade inte sex eller liknande. At all!
Då hände det ibland, att pappa brottade ner mamma i soffan och låtsades "sätta på henne".
Jag tjöt ju givetvis av avsky eftersom jag vet att han gjorde det bara för att reta mig, men innerst inne tyckte jag att det var helt underbart att han gjorde så, efter alla åren de bott ihop.
Nu väntar jag bara på det omtalade bröllopet som-förmodligen-aldrig-men-ändå-förhoppningsvis-kommer-att-bli-av.
Tänk lilla mamma i brudklänning och jag som tärna. ha ha! Nej, det blir nog borgeligt...eller?
Mina föräldrar pussar varandra fortfarande på munnen när de skiljs åt och de går hand i hand på stan.
Jag hoppas verkligen, att när jag slutligen fångar den man som jag kommer att få mina barn tillsammans med, så ska vi ha ett lika bra förhållande när våra barn är utflugna, som mina föräldrar har idag.
Som sagt, de här söndagsmiddagarna som vi har, är en fröjd att vara på.
Det är så härligt när hela den lilla familjen är samlad och vi sitter, som förr i tiden, och pratar och skrattar vid middasgsbordet.
Vi har nog sällan haft en tråkig middag i vår familj. Det finns alltid samtalsämnen.
Det fanns alltid någon stackare som blir retad för något. (Oftast är det jag, brorsan eller mamma som blir utsatta).
Alltid någon som har gjort något roligt eller dumt, och det är mestadels bara fina minnen när jag tänker tillbaka på att mina föräldrar ville att hela familjen åt middag tillsammans...VARJE dag!
Ibland var det jobbigt att vara tonårstjej då, men idag är jag väldigt glad över att vi har vårdat middagen så bra som vi faktiskt har gjort.
Tack för idag mamma och pappa!
Det var lika trevligt som alltid och jag älskar er!
Dig med brorsan!
Det börjar bli lite av en söndagstradition tydligen, och jag älskar det!
Idag bjöd mamma på kycklingpaj och himmelsk chokladkaka till efterrätt...Mmmmm underbara kalorier!
Hon är så fin, min mamma.
Pappa sa en gång att vi ser exakt likadana ut, hon och jag. Enda skillnaden var att hennes ben bågnar av tyngden... Det är en väldigt rolig beskrivning av min mamma, för vi ÄR sjukt lika varandra (eller jag är väl lik henne) bara att hon väger några kilon mer än vad jag gör.
Men det är kilon fyllda av kärlek och jag älskar varenda gram av henne!
Hon är nog den mest envisa och slarviga, (inte som min slarvighet dock. Där är hon helt oskyldig) människa jag känner, men hon har ett hjärta av guld och vill ingen något ont.
Eller jo, ibland släpper det för henne med, precis som för oss andra. Men hon är ändå en av de absolut vänligaste själar jag vet. Jag är stolt över henne och hade gärna gått runt med ett kort på stan och sagt :
"Det här är min mamma, och hon är skitbra!"
Denna smårunda och slarviga lilla mamman lever ihop med, vem jag tror var en av Göteborgs ledande player som ungdom. (Jag vet inte, har ju inte frågat direkt, men jag misstänker).
Jag är så stolt över min mamma, att hon lyckades fånga pappa, och behålla honom i så här många år.
Det är nämligen ett väldigt speciellt förhållande mellan andra tjejer och min pappa, och man ska nog inte vara av den svartsjuka typen om man vill leva med honom.
Inte så att han är otrogen. Aldrig, utan mer att det pratas mycket om dem. Och tittas...
När Baywatch var som störst satt hela familjen samlad, åt middag framför tv:n och beundrade Pamela Andersson. Och så har det varit genom åren med olika tjejer. Shania Twain är ett annat väldigt snyggt exempel.
De har en hund döpt efter henne idag. (De har visserligen en hund döpt efter Fhoebe i vänner också så det säger väl ingenting)...
Men det jag vill komma till är att han har alla de där gubbfasonerna för sig, men han kommer undan med det.
Han kommer faktiskt undan med det skitsnyggt och jag vet inte hur. Kan inte förklara det. Det är väl bara sådan han är.
Pappa är killen som bär bling bling runt halsen, tunga guldarmband och svindyra breightlingklockor.
Han klär sig i Armani, hugo boss och andra dyra märken och han kör för tillfället (det byts rätt ofta) en BMW 535d Touring.
Han är så jävla cool i mina ögon, och han är tillsammans med världens mest underbara mamma!
Hur häftigt är inte det?
De är varandras raka motsatser vad det gäller klädsmak, utséende och stil, men de älskar varandra och det är så härligt.
Jag minns när jag fortfarande bodde hemma och tydligt hade gjort det klart för dem, att föräldrar hade inte sex eller liknande. At all!
Då hände det ibland, att pappa brottade ner mamma i soffan och låtsades "sätta på henne".
Jag tjöt ju givetvis av avsky eftersom jag vet att han gjorde det bara för att reta mig, men innerst inne tyckte jag att det var helt underbart att han gjorde så, efter alla åren de bott ihop.
Nu väntar jag bara på det omtalade bröllopet som-förmodligen-aldrig-men-ändå-förhoppningsvis-kommer-att-bli-av.
Tänk lilla mamma i brudklänning och jag som tärna. ha ha! Nej, det blir nog borgeligt...eller?
Mina föräldrar pussar varandra fortfarande på munnen när de skiljs åt och de går hand i hand på stan.
Jag hoppas verkligen, att när jag slutligen fångar den man som jag kommer att få mina barn tillsammans med, så ska vi ha ett lika bra förhållande när våra barn är utflugna, som mina föräldrar har idag.
Som sagt, de här söndagsmiddagarna som vi har, är en fröjd att vara på.
Det är så härligt när hela den lilla familjen är samlad och vi sitter, som förr i tiden, och pratar och skrattar vid middasgsbordet.
Vi har nog sällan haft en tråkig middag i vår familj. Det finns alltid samtalsämnen.
Det fanns alltid någon stackare som blir retad för något. (Oftast är det jag, brorsan eller mamma som blir utsatta).
Alltid någon som har gjort något roligt eller dumt, och det är mestadels bara fina minnen när jag tänker tillbaka på att mina föräldrar ville att hela familjen åt middag tillsammans...VARJE dag!
Ibland var det jobbigt att vara tonårstjej då, men idag är jag väldigt glad över att vi har vårdat middagen så bra som vi faktiskt har gjort.
Tack för idag mamma och pappa!
Det var lika trevligt som alltid och jag älskar er!
Dig med brorsan!
Kommentarer
Trackback