Favorit favvis
När jag gick till jobbet i morse började det att snöa!
Det luktade snö ute när jag gav fåglarna deras talgboll innan jag gick, så jag kan ju inte säga att jag blev förvånad när den första blöta flingan, mjukt landade på min kalla nästipp.
Jaha, tänkte jag, när jag med vanten torkade bort droppen som blev!
Ungarna kommer att hoppa upp och ner som lyckliga studsbollar över den lilla vita mattan medan allt jag kan tänka på när jag går här är att: Fan, nu blir rougen rinnig och förstörd!
När blev jag så tråkig?
När började jag bry mig om ifall sminket rinner?
Jag är ju den som i vanliga fall, först av alla sätter en väl kramad snöboll i nacken på den stackarn som råkar vara närmast, eller kastar mig ner i den vita massan och gör en lycklig snöängel.
Jag är ju den som gör tappra små snögubbar (halvt hopkramade med jord) och plockar fram pulkorna och tar med ungarna till backen innan snön knappt har hunnit lägga sig till ro.
Vad hände med den tjejen i morse?
Jag känner inte riktigt den 29-åringen som gick och tänkte på att rouget skulle få blöta ränder, och jag tror inte att jag gillar henne något vidare heller.
Så därför ställde jag mig vid fönstret när jag kom fram till jobbet, och hoppade som en lycklig studsboll, tillsammans med ungarna och försökte desperat förtränga de tidigare tankarna på det fördömda sminket.
Jag mös åt den lilla flickan i chockrosa gore-tex mundering som med darrande lycka säger:
"Åh, det här är min favorit favvis..."
"Vad är det som är din favorit favvis, raring? " Frågar jag när vi tillsammans och hand i hand går mot gymnastiken.
"Snön fröken. Snön är min favorit favvis! Är det inte din?"
Visst, tänkte jag! Attackera mitt dåliga samvete bara. Just rub it in!!!
"Jo, det är klart, en av dem i alla fall. Jag har så många favorit favvisar." Svarar jag och känner mig väldigt nöjd när hennes lilla hand kramar om min lite extra!
Ett annat fint exempel på att det nu är kallt och snöigt, var efter gympan, när en kille som redan tagit på sig sina jeans sitter och bråttas med sina dödskallefyllda långkalsonger.
Jag studerar honom intressant ett tag och funderar på när han ska komma på att det inte går att trä de smala långkalsongerna över det tjocka jeanstyget, men när jag ser att han är nära tårarna av frustration får jag avbryta hans tappra försök och förklara läget.
"Amen ÅÅÅHH!" Säger han leendes och kränger av sig jeansen.
Ja ja, mina vänner. Nu ska jag ta rast och dricka en underbar kopp kaffe och ta min dagliga godisbit från godisschemat... Eller kanske en favoritkaka för att riktigt fira att snön har kommit!
Det luktade snö ute när jag gav fåglarna deras talgboll innan jag gick, så jag kan ju inte säga att jag blev förvånad när den första blöta flingan, mjukt landade på min kalla nästipp.
Jaha, tänkte jag, när jag med vanten torkade bort droppen som blev!
Ungarna kommer att hoppa upp och ner som lyckliga studsbollar över den lilla vita mattan medan allt jag kan tänka på när jag går här är att: Fan, nu blir rougen rinnig och förstörd!
När blev jag så tråkig?
När började jag bry mig om ifall sminket rinner?
Jag är ju den som i vanliga fall, först av alla sätter en väl kramad snöboll i nacken på den stackarn som råkar vara närmast, eller kastar mig ner i den vita massan och gör en lycklig snöängel.
Jag är ju den som gör tappra små snögubbar (halvt hopkramade med jord) och plockar fram pulkorna och tar med ungarna till backen innan snön knappt har hunnit lägga sig till ro.
Vad hände med den tjejen i morse?
Jag känner inte riktigt den 29-åringen som gick och tänkte på att rouget skulle få blöta ränder, och jag tror inte att jag gillar henne något vidare heller.
Så därför ställde jag mig vid fönstret när jag kom fram till jobbet, och hoppade som en lycklig studsboll, tillsammans med ungarna och försökte desperat förtränga de tidigare tankarna på det fördömda sminket.
Jag mös åt den lilla flickan i chockrosa gore-tex mundering som med darrande lycka säger:
"Åh, det här är min favorit favvis..."
"Vad är det som är din favorit favvis, raring? " Frågar jag när vi tillsammans och hand i hand går mot gymnastiken.
"Snön fröken. Snön är min favorit favvis! Är det inte din?"
Visst, tänkte jag! Attackera mitt dåliga samvete bara. Just rub it in!!!
"Jo, det är klart, en av dem i alla fall. Jag har så många favorit favvisar." Svarar jag och känner mig väldigt nöjd när hennes lilla hand kramar om min lite extra!
Ett annat fint exempel på att det nu är kallt och snöigt, var efter gympan, när en kille som redan tagit på sig sina jeans sitter och bråttas med sina dödskallefyllda långkalsonger.
Jag studerar honom intressant ett tag och funderar på när han ska komma på att det inte går att trä de smala långkalsongerna över det tjocka jeanstyget, men när jag ser att han är nära tårarna av frustration får jag avbryta hans tappra försök och förklara läget.
"Amen ÅÅÅHH!" Säger han leendes och kränger av sig jeansen.
Ja ja, mina vänner. Nu ska jag ta rast och dricka en underbar kopp kaffe och ta min dagliga godisbit från godisschemat... Eller kanske en favoritkaka för att riktigt fira att snön har kommit!
Kommentarer
Trackback
