vildhallonet

Ibland får jag verkligen till det.
Ja, ibland är jag faktiskt riktigt rolig.

I morse var ett sådant ögonblick där min humor visade sig på ett absolut brilijant sätt...
Jag hade ju inte sovit hemma (jag gjorde inget mamma. Jag är en ordentlig flicka, jag lovar.) och gick nu runt i den lilla lägenheten och plockade ihop mina pinaler, som jag ju alltid är så väldigt bra på att sprida omkring mig. 
Vi pussar varandra hejdå och jag ser över axeln på honom, att örhängerna ligger kvar på bordet.
 "Shit", säger jag. "Vilken tur att jag såg dem. Man vill ju inte gärna glömma något första (nu var det i och för sig andra, men vem räknar) gången man sover över hos en kille. Det blir så pinsamt då"
Vi skrattar åt det, och jag går för att möta upp sambon som ska hämta upp mig vid stationen.

Precis när jag ska sätta mig i bilen kommer det ett sms... Nu kommer det! Min humor...
Det var från mannen ifråga och jag tänkte lite nöjt, att wow, saknar han mig redan?
Men istället för att få läsa hur fantastisk jag är, står det:
"Du glömde din bh"

Jag fullkomligt tjuter av skratt när jag hoppar in i bilen och när jag ska berätta för min chaufför varför jag har så hysteriskt roligt, så piper det till i telefonen igen:
"För man vill ju inte gärna glömma nåt"

Vi skrattar så vi gråter åt det, sambon och jag. Hur lyckas jag, all the time?
Och hur i hela världen kan jag glömma att ta på mig min bh? Det är ju nog faktiskt, det sjukaste av allt.

Det var ju bara till att ringa upp honom, skratta åt mig och min klantighet (som vi ju känner till rätt väl nu) och bestämma att jag kommer och hämtar den när han lagar mat åt mig och vi kollar på alla Heroes-avsnitten...

Kan ju bli rätt trevligt!
Vilken tur att jag är så klantig ;)