Jag är tillbaks!
Ny dag.
Ny fröken Babbel och nya tag!
Idag känner jag mig lite mer som mig själv och jag har redan hunnit med att måla två känslogubbar till mina kollegor, ringt Mc Donald's angående is till personalfesten, ringt och fjäskat till mig en musikanläggning, ringt Net on Net och frågat efter min förlorade kamera, målat storbok med tvåorna och gjort temaskyltar med de andra barnen. Jag har varit i bamba och skojat med bambaflickorna...
(Jag hade inga pengar med mig och kunde därmed inte betala för min mat idag. Då frågade en av dem, lite småtyket, om jag brukade gå på restaurang utan att betala, varpå jag snabbt svarade att: "Ja, jag brukar nämligen bli bjuden, blir inte du det?").
Nu är det ju så att den enda som möjligen skulle bjuda mig på restaurang idag, är min bror eller kanske mamma, men jag är väldigt nöjd med mitt snabba svar och vi skrattade gott åt det, bambatjejerna och jag, när jag slevade upp gratismaten på min tallrik.
Sedan har jag silat sand till på fredag och druckit både honung med te och mjölk med kaffe, skrivit lite blogg och varit uppe hos chefen... Tilläggas ska ju att klockan bara är 11.17 än så länge!
Så visst börjar jag bli mig själv igen, tack och lov!
Och tack min underbara sambo och fantastiska Dr Amazing som kramade på mig och tog hand om mig igår. Och ett STORT tack din den fantastiska man som sitter uppe på nätterna och hjälper mig med att fixa musik till på fredag.
Du är min hjälte!!!
Ny fröken Babbel och nya tag!
Idag känner jag mig lite mer som mig själv och jag har redan hunnit med att måla två känslogubbar till mina kollegor, ringt Mc Donald's angående is till personalfesten, ringt och fjäskat till mig en musikanläggning, ringt Net on Net och frågat efter min förlorade kamera, målat storbok med tvåorna och gjort temaskyltar med de andra barnen. Jag har varit i bamba och skojat med bambaflickorna...
(Jag hade inga pengar med mig och kunde därmed inte betala för min mat idag. Då frågade en av dem, lite småtyket, om jag brukade gå på restaurang utan att betala, varpå jag snabbt svarade att: "Ja, jag brukar nämligen bli bjuden, blir inte du det?").
Nu är det ju så att den enda som möjligen skulle bjuda mig på restaurang idag, är min bror eller kanske mamma, men jag är väldigt nöjd med mitt snabba svar och vi skrattade gott åt det, bambatjejerna och jag, när jag slevade upp gratismaten på min tallrik.
Sedan har jag silat sand till på fredag och druckit både honung med te och mjölk med kaffe, skrivit lite blogg och varit uppe hos chefen... Tilläggas ska ju att klockan bara är 11.17 än så länge!
Så visst börjar jag bli mig själv igen, tack och lov!
Och tack min underbara sambo och fantastiska Dr Amazing som kramade på mig och tog hand om mig igår. Och ett STORT tack din den fantastiska man som sitter uppe på nätterna och hjälper mig med att fixa musik till på fredag.
Du är min hjälte!!!
Kommentarer
Trackback
