Jag har TVÅ saker att säga nu...
Efter att ha varit i bamba och ätit skulle jag gå tillbaka till avdelningen med min chockrosa lilla gullunge. Hon gick med mig, hand i hand och småpratade om allt och alla.
Hon är så mysig så jag bara tuppar av, denna lilla tjej! Man FÅR inte ha favoritbarn, men det har jag ändå. Ingen behöver ju få veta...
När vi öppnar ytterdörrarna slår kylan mot oss som ett hemskt hot om köldskadade fingrar och jag säger att vi måste springa in till avdelningen, om hon vill ha den här elevassistenten kvar vid liv.
"Jag har TVÅ saker att säga dig nu, fröken Babbel," flåsar hon med det blonda håret fladdrande, armarna viftandes i luften och den enorma lila Bratz-gymnastikväskan dunsandes mot hennes rosaklädda rygg, när vi sida vid sida joggar mot värmen:
"För det första är jag inte så snabb"
-Jodå! Säger jag, som fryser skiten ur mig och vill komma in fort...Kom igen nu..Nu kutar vi!
"För det andra är min väska göratung"
-Ja, jag ser det. Du hade ju inte behövt packa ner hela garderoben i morse. Det är ju bara gympa trots allt?
"Ameeen!" (hon ger mig den där du-är-så-himla-knäpp-blicken med ett snett leende) "För det andra är jag inte så stark"
Nästan framma vid dörren blev det för mycket för henne och hon ramlar raklång på asfalten... Jag plockar upp henne i farten (vägrar stanna ute en sekund mer än jag måste) och springer in sista biten med henne i famnen.
Inne i tamburen tittar hon på mig med en allvarlig blick och säger:
"Och för det andra har jag ont i knät"
Hon är så mysig så jag bara tuppar av, denna lilla tjej! Man FÅR inte ha favoritbarn, men det har jag ändå. Ingen behöver ju få veta...
När vi öppnar ytterdörrarna slår kylan mot oss som ett hemskt hot om köldskadade fingrar och jag säger att vi måste springa in till avdelningen, om hon vill ha den här elevassistenten kvar vid liv.
"Jag har TVÅ saker att säga dig nu, fröken Babbel," flåsar hon med det blonda håret fladdrande, armarna viftandes i luften och den enorma lila Bratz-gymnastikväskan dunsandes mot hennes rosaklädda rygg, när vi sida vid sida joggar mot värmen:
"För det första är jag inte så snabb"
-Jodå! Säger jag, som fryser skiten ur mig och vill komma in fort...Kom igen nu..Nu kutar vi!
"För det andra är min väska göratung"
-Ja, jag ser det. Du hade ju inte behövt packa ner hela garderoben i morse. Det är ju bara gympa trots allt?
"Ameeen!" (hon ger mig den där du-är-så-himla-knäpp-blicken med ett snett leende) "För det andra är jag inte så stark"
Nästan framma vid dörren blev det för mycket för henne och hon ramlar raklång på asfalten... Jag plockar upp henne i farten (vägrar stanna ute en sekund mer än jag måste) och springer in sista biten med henne i famnen.
Inne i tamburen tittar hon på mig med en allvarlig blick och säger:
"Och för det andra har jag ont i knät"
Kommentarer
Trackback
