Krama mig
Jag brukar fnysa rätt rått åt folk som gnäller när de är lite förkylda, har huvudvärk, sovit dåligt eller är lite stressade på jobbet och därför behöver vara hemma en dag eller två.
Ja menar.. Kom igen! Alla sover väl dåligt ibland, eller har fyra kg snor i huvudet då och då. Alla har ont i huvudet (nu pratar jag givetvis inte migränhuvudvärk, utan lightvarianten) och alla har vi det lite tressigt på jobbet ibland, och jag blir galen på folk som beter sig som att döden var dem i hälarna när detta sker.
Men idag tar jag tillbaka alla mina elaka blickar och nedlåtande fnysningar, för idag...
-Idag är jag SÅ FRUKTANSVÄRT YNKLIG!!!
Jag har grovt sandpapper i halsen, en uppblåst ballong i huvudet, väldigt ont i min dumma, dumma, bråkiga nacke, har sovit helt kasst flera nätter nu och alla... Och då menar jag ALLA, vill ha en liten bit av mig på jobbet, samtidigt som jag försöker samordna allt till festen på fredag.
"fröken Babbel... Kan inte du rita de här gubbarna till min klass. Gärna till i morgon om det går!"
"Fixar jag", säger jag direkt och försöker i huvudet hitta vilken tid jag ska ta till det!
"Om du har tid, så kan du väl byta ut det här trötta ansiktet mot en annan variant. Och rita en som är sjuk också. det var många som saknade det. Om du vill alltså!"
"Självklart!" Svarar jag mycket hurtigare än vad jag länner mig. "Jag löser det!"
"Snälla, rara sockernos! Kan inte du lägga in lite låtar på min MP3 spelare. Här får du en lista på vad jag vill ha..."
"Inga problem chefen! I Fix"
"Jag har en god vän som fyller 50 nästa vecka. Kan inte du vara jättegullig och måla ett fint kort till honom? Jag betalar givetvis."
"Självklart målar jag ett kort" svarar jag... -Varenda gång!
"Och nej, jag vill inte ha några pengar. Jag fixar det. Vad vill du ha för motiv på kortet?"
Ja menar.. Kom igen! Alla sover väl dåligt ibland, eller har fyra kg snor i huvudet då och då. Alla har ont i huvudet (nu pratar jag givetvis inte migränhuvudvärk, utan lightvarianten) och alla har vi det lite tressigt på jobbet ibland, och jag blir galen på folk som beter sig som att döden var dem i hälarna när detta sker.
Men idag tar jag tillbaka alla mina elaka blickar och nedlåtande fnysningar, för idag...
-Idag är jag SÅ FRUKTANSVÄRT YNKLIG!!!
Jag har grovt sandpapper i halsen, en uppblåst ballong i huvudet, väldigt ont i min dumma, dumma, bråkiga nacke, har sovit helt kasst flera nätter nu och alla... Och då menar jag ALLA, vill ha en liten bit av mig på jobbet, samtidigt som jag försöker samordna allt till festen på fredag.
"fröken Babbel... Kan inte du rita de här gubbarna till min klass. Gärna till i morgon om det går!"
"Fixar jag", säger jag direkt och försöker i huvudet hitta vilken tid jag ska ta till det!
"Om du har tid, så kan du väl byta ut det här trötta ansiktet mot en annan variant. Och rita en som är sjuk också. det var många som saknade det. Om du vill alltså!"
"Självklart!" Svarar jag mycket hurtigare än vad jag länner mig. "Jag löser det!"
"Snälla, rara sockernos! Kan inte du lägga in lite låtar på min MP3 spelare. Här får du en lista på vad jag vill ha..."
"Inga problem chefen! I Fix"
"Jag har en god vän som fyller 50 nästa vecka. Kan inte du vara jättegullig och måla ett fint kort till honom? Jag betalar givetvis."
"Självklart målar jag ett kort" svarar jag... -Varenda gång!
"Och nej, jag vill inte ha några pengar. Jag fixar det. Vad vill du ha för motiv på kortet?"
Jag brukar fara runt som en virvelvind och prata och skratta med folk här på min arbetsplats, men idag är jag grymt besviken över att de inte ser mina glansiga ögon och trötta hållning.
Kan inte någon bara stanna upp och ge mig en kram?
Jag är alltid den som fixar allting.
Alltid den som ställer upp när det behövs hjälp.
Alltid den som ser till att det blir fika på fredagar och onsdagar.
Alltid den som gör tack-kort, födelsedagskort och diverse skyltar till skolan.
Alltid den som förväntas vara glad...
Men idag är jag trött... Trött och fruktansvärt ynklig!
Jag hade lovat att jag skulle göra potatisgratäng, fläskfilé, rödvinsås och god sallad till min kära sambo tills hon kom hem idag, men jag tror bannemig inte att jag orkar det.
Sedan ska jag ju göra en äpplepaj till kvällens besök av Mr Amazing och vår DH-kväll, som vi har varje tisdag. Missförstå mig inte nu. Jag älskar att laga mat och jag ÄR ju som sagt paj, men jag kan nog inte minnas när jag sist kände mig så här eländig...
Och, åh nej!
Nu kom jag på att jag måste till apoteket och till skomakaren efter jobbet med... Och till affären för att handla ingredienser till pajen!
Herregud!
Blir det ingen blogg i morgon har jag förmodligen svimmat av ren och skär självömkan och ligger och kvider i min ensamhet någonstans!
Krama mig någon...Snälla!
Kommentarer
Trackback
