vildhallonet

Jag ringer min sambo från jobbet nästan varje dag för att fråga när hon kommer hem, (OM hon kommer hem) vad hon skulle vilja ha till middag eller bara kolla av hur hon mår. 
När vi sedan syns hemma, sitter vi vid köksbordet och pratar om våran dag samtidigt som vi slevar i oss maten som två utsvultna Borkarövare. (Vi kan ju inte äta långsamt, som fina flickor, någon av oss).
Ibland festar vi till det med ett glas vin och ibland blir det bara vatten.

De dagar som hon INTE kommer hem, och vi INTE ses hemma vid köksbordet pratar vi på msn om våra dagar, våra eventuella killar och annat viktigt skvaller.
Vi pratar med andra ord med varandra varje dag och det häftiga är att efter 20 års vänskap har vi fortfarande, ALLTID något att prata om.

Vi sover i samma sovrum och vi umgås med samma vänner. Vi har samma musik -och klädsmak (till och med samma storlek, förutom på fötterna).
Vi har samma intressen och tycker om samma mat. Vi jobbar typ med samma jobb och vi har gått i samma klass.
Vi ligger INTE med samma killar (även om det har varit ett par som har lämnat in sin ansökan) men vi talar tydligt om för varandra om vi tycker att en kille verkar bra för den andra, eller inte.

Vi är som Ler och Långhalm, hon och jag.
Vi gör nästan allt tillsammans, som ett gift par, och jag älskar det.
Vi talar alltid om för varandra hur snygga, balla, coola, bra och häftiga vi är (någon måste ju göra det) och vi peppar varandra i alla situationer. No matter what!
Vi är båda singlar och vi delar systerligt på sysslorna här hemma.

Vi inser ju båda två att vi inte kan bo och ha det såhär för all framtid, men just nu njuter jag å det fullaste att få bo i en liten tvåa tillsammans med min allra bästa vän!
Jag kommer att se tillbaka på den här tiden med värme när jag sitter och äter middag med min framtida man och våra gemensamma barn...



We so totally rock honey, and I love you lots!