vildhallonet

Igår hade vi tjejmiddag hos vår blonda lilla favoritbakelse. Hon hade verkligen ansträngt sig i köket och lagat gudomliga röror, sallader, paella, såser, plockmat och massor av vitlöksbröd. Det var HUR gott som helst och jag gjorde det jag gör bäst... Jag åt!
Vi var 16 flamsiga brudar runt bordet och vi satt nästan i knät på varandera, men lika lyckliga var vi för det.
Det är så sällan man får möjlighet att träffas allihop, men igår var nästan alla samlade (13 blondiner, två brunetter och en svartskalle) och det blev som vanligt senaste uppdateringen om allas killar, recepttips, klirrande glas samt mycket och härligt skrattande och flamsande.

Vår underbara lilla värdinna fick ett Sing star i present och det skulle ju givetvis invigas.
"I helvete heller",  tänkte jag rebelliskt och satt kvar bland mina matrester i köket när de flesta andra rusade ut till vardagsrummet!
Men i sanningens namn var det ju inte lika roligt i köket som i det andra rummet, så jag tog min farligt gröna dricka och lommade ut till de snart sjungande tjejerna, som det lilla sällskapsdjur jag ju är.
Jag tittade intreserat på när de satt på govlet, invirade i sladdar och instruktionsböcker för att få spelet att funka. Jag log och läppjade på min dricka när det ringdes till diverse killar för att få komma-i-gång-hjälp...
"Det här blir ju skitbra" tänkte jag skadeglatt "Jag lär ju slippa tala om att jag inte tänker sjunga trots allt"...
Mmmm... Eller huur!

Tjejerna fick igång spelet och det började sjungas på sliskiga ballader och oskuldsfulla Britney, medan vi andra fegisar som vägrade att ta i micken, skrattade så vi tjöt, dokumenterade och klappade i händerna... Jag filmade min underbara sambo när hon battlade med J Lo:s I'm still Jenny from the block.. En film vi inte tittat på ännu, men det kommer att bli oerhört underhållande, vill jag lova!
Men så kom då det där ögonblicket jag hoppades att jag aldrig skulle vara med om.
Min sambo ber mig att sjunga en låt med henne.
"Aldrig i livet" svarar jag rappt och lägger demonstrativt armarna i kors över bröstet.
"Du är inte den första som försöker hjärtat, det vet du... Det kommer helt enkelt inte att hända, så lägg ner!"
Men min sambo tittar på mig med de där varma hundvalpsögonen och ber mig med den där jättelena rösten att snälla, snälla gör detta med mig nu!

Stark som få är jag, men inte så stark. Jag hade inte en chans helt enkelt, utan fick under muttranden och en och annan lätt svordom sätta mig på golvet bredvid henne och ta tag i  en av de fördömda mickarna.
"Men jag ska välja låt" säger jag och väljer med mitt hjärta det briljanta valet Black Velvet med Alannah Miles som den absolut första låten jag någonsin sjunger med mick och publik!
Jag kunde ju ha valt oa hela natten eller något annat lätt, men neeej, inte jag inte!
Men jag sjöng och jag är stolt över mig själv att jag genomled hela låten. Förlorade givetvis, men jag gjorde det!
Nu kan jag dock, en gång för alla tala om att DET KOMMER ALDRIG ATT HÄNDA IGEN, så bespara er trubblet och be mig inte ens om det, tack!