vildhallonet

I dag var det upprop i skolan!

Barnen hade på sig lite finare kläder (liksom vår nya fröken som hade en fin blommig klänning och klappskor dagen till ära). Föräldrarna stod uppradade längs klassrumsväggarna och ungarnas ögon tindrade av förtjusning där de satt, i en ring, på golvet!
Själv jobbade jag på att hålla ögonen öppna i mina helt alldagliga kläder, gympadojer och osminkade hy, då jag sover som en kratta nu för tiden och därför värderar varenda tiondels sekund av sömn på mornarna.
Bra intryck du ger de nya barnen och deras föräldrar tjejen!

Vi vuxna som jobbar på avdelningen skulle göra ett litet collage där vi presenterade oss själva. (vilket jag givetvis inte gjort i tid, eftersom jag alltid är den personen som får springa till tåget istället för att vara på plats i god tid, varpå jag satt med panik i blick och glitter överallt i morse, två timmar innan alla barn och föräldrar ramlade in). Mina kollegor hade såklart gjort jättefina och genomtänkta collage med riktiga kort (fatta lyxen) medan mitt var med svartvita pappersfoton utskrivna på jobbets helt värdelösa skrivare, massa glitter på otorkat lim (som jag desperat försökt få torrt i torkskåpet) och inte alls lika genomtänkt och proffsigt som de andras.
Det är tur att jag är lite konstnärligt lagd så jag fick en hyfsad layout i alla fall.
En förälder kom fram lite senare och sa:
-Ja, man kan ju göra så också. Det är ju faktiskt rätt fint med svartvitt. Och så har du ju målat med tusch på för att få lite färg på dem. Det var ju fiffigt!

Hmm..Tack! Tror jag. Eller var det bara hennes fina sätt att påpeka att jag nog borde planera lite bättre nästa gång? Barnen och föräldrarna fick i alla fall till läxa att ta med kort till i morgon för att göra egna, personliga collage. Får se hur bra de blir, med så short notice...

Vår nya fröken, a k a min nya kollega verkar vara en riktig toppentjej faktiskt.
Jag jobbade med en helt fantastisk dinosaurie på 64 år innan, och vi hade sjukt kul ihop, så det ska ju erkännas att det varit lite nervigt att byta ut min trygga, färgglada och vackra fossil mot en tjej som är ett år yngre än mig själv, gift och med, säkert,  minst fyra olika pensionssparanden att pendla mellan. Men som sagt, hon verkar bra och jag fick henne full på första AW:n med jobbet, så här finns potential minsann!

Jag har två kollegor till i mitt arbetslag då vi är fyra på avdelningen. De andra två går regelbundet och pratar med psykolog... På arbetstid. Det vill jag med göra! Jag sätter min högra arm (vänsterhänt ju) på att den ena av dem lägger ner mycket av sin tid i den mjuka fotöljen med att prata om den där jäkla elevassistenten hon tvingas jobba med. Vi har våsa issues hon och jag, men det är bara att vara proffessionell och få det att funka!
Bara tänk förra året, då vi var en slutkörd pensionär, två psykfall och en heartbroken elevassistent i arbetslaget. Herregud, vilken komedi det var!

Men så kom ju sommarlovet och den fantastiska semester som jag har haft! Det har pissregnat, blåst och fan och hans mormor, men det gör ju inget, för jag har haft så roligt! Jag har träffat så många nya fantastiska människor, byggt bo tillsammans med min bästaste bästa vän, festat, tagit små roadtrips och...
-Ja, man skulle kunna säga att jag har haft ett riktigt sommarlov!

Så den här tjejen är råladdad för en ny termin med terapisamtal, skrapade knän, flygande lampor, barnskratt, högläsning, vilda argumentationer, mörka & kalla mornar, klassråd, bambamat, fulla torkskåp, borttappade vantar, lösa mjölktände, dräpande kommentarer, fredagsfika, julpyssel, tårar, KAFFE, och den fantastiska villkorslösa kärleken som bara djur och barn kan ge!

Höstterminen -07 HERE I COME!

Ett av korten i min presentation, målad med rosa tusch!