vildhallonet

Från att ha haft en helt vidrig och händelselös dag på min arbetsplats igår, fick jag allt att bita i idag. 
Sov för länge i morse(så än så länge är allt i sin ordning) och fick ta Contessa till jobbet.
Hon är så härligt rosa och snabb, min cykel. Och Contessa betyder grevinna på Italienska, så vi passar så fint ihop, hon och jag...Eller?

Kommer i alla fall fram, lika stressad som alltid, och möts av en vrålande unge som hänger från sin mammas arm, i korridoren.
Ok, på med den pedagogiska kappan och börja jobba helt brutalt, istället för att varva ner med en frukostmacka och kaffe, som jag ju gör varje morgon efter att jag rusat in i klassrummet, skrämmande likt Cramers insladdanden hos Jerry Seinfeld!

Men nu var det bara till att släppa de goda kaffeluktande tankarna och ta reda på var all denna ilska som riktades mot mamman, fönsterrutan och träbänken kom ifrån.

(Arg, skrikande barnröst)
-JAG VILL KRAAAAMAA MAMMA IGEEEN!
(Len, pedagogisk röst)
-Men har du inte redan sagt hej då till mamma?
(Vansinnig, och kan-inte-du-bara-ta-och-gå-härifrån-och-lämna-mig-och-mamma-ifred-barnröst)
-MEN JAG VAR JU INTE FÄÄÄÄRDIG!
(Lätt stressat mammaröst)
-Mamma måste ju gå till jobbet, vet du. Det här har vi pratat om så många gånger.  Vi har ju sagt hej då nu och kramats massor. Jag måste verkligen gå! *Bedjande ögon mot den knappt vakna pedagogen*
(Ärtig pedagogröst som tar till det äldsta tricket i boken).
-Men vilken tur att mamma måste gå nu, för jag behöver verkligen din hjälp med en sak. En stark kille som du är precis vad som behövs för det här. *Hoppas hoppas*
(Fullkomligt hysterisk-och trött-på-den-dumma-fröken-barnröst)
-NEEEEEEJ!
*Inte det ,nej!*
Mamman bänder sig loss, flyr fältet och lämnar mig med vrål, tårar, rinnande snor och stampande fötter.

Kaffedoften känns väldigt avlägsen och "samtalet" fortsätter mellan det skitförbannade barnet och den mer och mer, inte så tålmodiga, pedagogen.
(Len, lugn pedagogröst efter ett par minuters lirkande)
-Kom nu, så går vi in till samlingen. Det kommer att hända massor av roliga saker idag som du inte vill missa genom att stå här och vara arg.
-JAG VILL VARA ARG. JAG VILL TILL MAAMMAAAA!
(Bestämd, mellan sammarbitna tänder,lugn vuxenröst)
- Ok, då gör vi såhär! Du får två val. Antingen så torkar du tårarna, följer med mig in till klassrummet och har en trevlig morgonsamling med dina kompisar och pratar om vad vi ska göra för roligt idag, eller så går du in till soffrummet och är hur arg du vill därinne. Här ute kan du inte stå och vråla!  Jag räknar till tre, så bestämmer du dig för vad du vill göra...
Det blev soffrummet, och därinne satt han och vägrade komma ut på hela morgonen!

Vi skulle på besök till en bondgård idag, så det var på med de gröna stövlarna och packa ner bröd, förbandslåda spårvagnskort och päron till kidsen som skulle med i min grupp, efter att ha lämnat det arga barnet i soffornas våld!
NU VAR DET BRÅTTOM! 
Kände mig som en råstressad bordercollie när jag föste min lilla hjord mot spårvagnen, som skulle ta oss till bussen, som slutligen skulle ta oss til bondgården, i ett rasande tempo!

HÄRLIGA dag, med sol, frisk luft, ivriga barn, ostmacka, yoghurt och kobajs!

Väl tillbaka i klassrummet var det dags att värma pizzorna vi fått från bamba, och det var en energisk fröken som sprang mellan ugnarna med hela famnen full av ugnsformar, för att fylla de hungriga små magarna som satt och väntade.
Efter att ha mättat deras magar (och givetvis smugit ner en pizzabit i min egen mage) diskat och gnällt lite över barnens högljudda röster, fick jag äntligen mitt kaffe, en kaka och känslan av att sitta ner en stund, innan jag tog Contessa hem igen.

Nu ska här tvättas och donas lite innan klockan ringer i morgon igen å jag sätter mig upp i sängen och gråter, eftersom jag är så trött, innan jag inser att det inte hjälper, går upp, tar på mig, borstar tänderna, tömmer kattlådan, småspringer till jobbet och gör en Cramer in i klassrummet.
Undrar hur dagen blir i morgon?