Luntfröken!
ÅÅÅHHHH, vilken underbar dag! MÅSTE bara delge!
Vi trampade ut i skogen med alla barnen runt 10.00 i dag.
Fyra välklädda och hurtiga pedagoger, två dramater, två termosar med kaffe, festisar, mjölk till kaffet, kakor till kaffet, korv, bröd, ketchup, senap, täljknivar, förbandslåda, pinnbrödsdeg, tändstickor, ved och 22 spralliga ungar.
Det var sådär härligt friskt i luften, och det luktade höst.
Jag vet att jag tidigare sagt att det är vinter nu, men idag luktade det höst i skogen.
Det var den där tunga doften av bark, jord och blöta löv som blandas upp med den friska luften. Aaaahhh, härliga frihet...
Vi lufsade hand i hand och dragandes på sprängfyllda dramater genom den plasslande mattan av färgsprakande löv och skämtade hjärtligt med varandra mellan flåsandet.
Det var bannemig inte det lättaste att med ena handen, dra den lilla vagnen genom hala löv och över stock och sten, och med den andra handen halvdra en babblandes unge.
Men som den superfröken jag är, klarade jag det med bravur såklart ;)
Uppe vid grillplatsen fick barnen börja leta efter bra grillpinnar att tälja på, till korvarna och pinnbröden och jag frustar av skratt här vid datorn när jag tänker på de barnen som, stolta som nyblivna föräldrar, kommer med pinnar tjocka som mansarmar och/eller korta som som linjaler.
HUR hade de tänkt trä korven på dem eller ens nå fram till glöden?
Nej, det var ju inga scouter vi hade med oss direkt.
Men tillslut hade de flesta lycktats tälja till bra grillpinnar och vi samlades runt den röda, värmande glöden.
Återigen en fnissande fröken här vid datorn, med tanken på våra små icke-scouter som bredbent står med korven en meter ifrån glöden och högljutt klagar på att den inte grillas.
Vid en pedagogisk förklaring till varför korven inte får någon färg vi den höjden, sänks pinnen några centimeter men gnällandet fortsätter, inte helt oväntat, efter ett par minuter.
En ännu mer utförlig pedagogisk förklaring gör att pinnen sänks ännu några centimeter, men återigen, efter några minuter hörs den gnällande rösten.
Då det inte finns något mer att säga till denna lilla skogsjungfru, var det bara att ta pinnen ur handen på henne och grilla den förbannade korven!
Sedan var det mätta, lekande barn i hela skogen och luntande, kaffedrickande fröknar vid elden.
Man kan ju faktiskt elda nästan allt.
Jag är sedan väldigt nöjd med min planering att ta på mig en Peakjacka för mer än i alla fall tre tusenlappar till våran grilldag.
Den, liksom mössan och den lånade halsduken, luktar nu som en gammal skogsbrand.
Jag hade ju inte blivit förvånad om skolans brandlarm hade gått igång när jag och mina osande kläder, stegade in genom porten!
SMART tjej det här, verkligen!
Men det var en underbar dag och jag jobbar med lätthet några timmar till om det skulle behövas.
Skogsfröken som pyr av luntrök!
Vi trampade ut i skogen med alla barnen runt 10.00 i dag.
Fyra välklädda och hurtiga pedagoger, två dramater, två termosar med kaffe, festisar, mjölk till kaffet, kakor till kaffet, korv, bröd, ketchup, senap, täljknivar, förbandslåda, pinnbrödsdeg, tändstickor, ved och 22 spralliga ungar.
Det var sådär härligt friskt i luften, och det luktade höst.
Jag vet att jag tidigare sagt att det är vinter nu, men idag luktade det höst i skogen.
Det var den där tunga doften av bark, jord och blöta löv som blandas upp med den friska luften. Aaaahhh, härliga frihet...
Vi lufsade hand i hand och dragandes på sprängfyllda dramater genom den plasslande mattan av färgsprakande löv och skämtade hjärtligt med varandra mellan flåsandet.
Det var bannemig inte det lättaste att med ena handen, dra den lilla vagnen genom hala löv och över stock och sten, och med den andra handen halvdra en babblandes unge.
Men som den superfröken jag är, klarade jag det med bravur såklart ;)
Uppe vid grillplatsen fick barnen börja leta efter bra grillpinnar att tälja på, till korvarna och pinnbröden och jag frustar av skratt här vid datorn när jag tänker på de barnen som, stolta som nyblivna föräldrar, kommer med pinnar tjocka som mansarmar och/eller korta som som linjaler.
HUR hade de tänkt trä korven på dem eller ens nå fram till glöden?
Nej, det var ju inga scouter vi hade med oss direkt.
Men tillslut hade de flesta lycktats tälja till bra grillpinnar och vi samlades runt den röda, värmande glöden.
Återigen en fnissande fröken här vid datorn, med tanken på våra små icke-scouter som bredbent står med korven en meter ifrån glöden och högljutt klagar på att den inte grillas.
Vid en pedagogisk förklaring till varför korven inte får någon färg vi den höjden, sänks pinnen några centimeter men gnällandet fortsätter, inte helt oväntat, efter ett par minuter.
En ännu mer utförlig pedagogisk förklaring gör att pinnen sänks ännu några centimeter, men återigen, efter några minuter hörs den gnällande rösten.
Då det inte finns något mer att säga till denna lilla skogsjungfru, var det bara att ta pinnen ur handen på henne och grilla den förbannade korven!
Sedan var det mätta, lekande barn i hela skogen och luntande, kaffedrickande fröknar vid elden.
Man kan ju faktiskt elda nästan allt.
Jag är sedan väldigt nöjd med min planering att ta på mig en Peakjacka för mer än i alla fall tre tusenlappar till våran grilldag.
Den, liksom mössan och den lånade halsduken, luktar nu som en gammal skogsbrand.
Jag hade ju inte blivit förvånad om skolans brandlarm hade gått igång när jag och mina osande kläder, stegade in genom porten!
SMART tjej det här, verkligen!
Men det var en underbar dag och jag jobbar med lätthet några timmar till om det skulle behövas.
Skogsfröken som pyr av luntrök!
Kommentarer
Trackback
