Tack för drinken!
Var på måndagsbio igår...
Hade ju inget visakort eftersom jag ju så käckt lade det på backen någonstans i Linköping, men jag hade en sugarmama som tog väldigt fint hand om mig.
Hon hade köpt en gigantisk godispåse som vi obehindrat smarrade i oss under filmen. (Eller mestadels under filmreklamen, eftersom ingen av oss ätit middag och således var vrålhungriga). Och som om inte det var nog, köpte vi en mellanpopcorn och den obligatoriska påsen med M. Man måste köpa en påse M när man går på bio...Eller JAG måste! Värsta tvångshandlingen.
Så efter två timmar av Stardust och magar sprängfyllda av snask, studsade vi léendes och handklappandes mot Avenyn. Det var en riktig må-bra-film och vi var inte alls redo att gå hem. Alla (goda människor, fantasifigurer och stjärnor) i filmen blev så lyckliga, och det var vi ju tvugna att spinna vidare på...
Babar, here we come!
Det var nästan folktomt när vi skred in och beställde oss varsin kall öl samt en ceasarsallad till min sugarmama. (Hon behövde ju mat efter allt snarr, stackarn).
Vi drack halva ölen och pratade om allt viktigt som vi tjejer har att prata om, nämligen kläder, skor och killar.
Efter halva ölen började det.
Det fullkomligt ramlade in små shottar, kaffedrinkar och öl. Vi fattade ingenting.
Jag menar, här klär man upp sig till tänderna en lördagskväll, utan att få ens en blick, i värsta fall...(Händer ju väldigt sällan, men ändå ;))...För att sedan gå på bio direkt efter jobbet en måndag, hamna på en pub i sina jobbkläder, en mössa på huvudet och inte ens mascara på ögonfransarna och bli bjuden från både höger och vänster.
Egentligen ville vi ju bara prata själva, för vi hade faktiskt mycket att prata om (kläder, skor och killar), men efter att snällt ha avvisat en kille, tackat för drinken och vänt oss demonstrativt mot varandra igen, kom det snabbt en ny... Och en ny... Och den första igen osv... Helt sjukt!
Det hade väl varit rätt trevligt om det var snygga, långa hunkar som inte hade något bättre för sig än att uppvakta dessa två singeltjejer i sina jobbkläder och osminkade hy.
Men det var ju riktiga arbetarkarlar på närmare 40, med barn på 8 år, som hoppades på att få gå hem med ett nummer extra i telefonboken, eller kanske till och med en 29-åring hängandes i armen.
Jo, en av dem var 30, men han var en dryg stockholmare som trodde att det räckte att vara dryg stockholmare för att alla tjejer ska vilja ligga med honom en måndagskväll på krogen.
Ledsen killen... -Men tack för drinken!
Det var två väldigt nöjda tjejer som gick ut i oktobermörkret och kramade om varandra.
En av dem sprang sedan för livet mot spårvagnen, missade den och bestämde sig för att gå hem...Eftersom det ju inte fanns några pengar att ta taxi för.
Tack, du underbara du som följde mig hela vägen till dörren genom att tålmodigt prata i telefonen med mig fast du egentligen behövde jobba!
Appreciate it alot!
OJ!
Nu fick vi oväntat besök, min honey och jag... Bäst att sätta på kaffet!
Hade ju inget visakort eftersom jag ju så käckt lade det på backen någonstans i Linköping, men jag hade en sugarmama som tog väldigt fint hand om mig.
Hon hade köpt en gigantisk godispåse som vi obehindrat smarrade i oss under filmen. (Eller mestadels under filmreklamen, eftersom ingen av oss ätit middag och således var vrålhungriga). Och som om inte det var nog, köpte vi en mellanpopcorn och den obligatoriska påsen med M. Man måste köpa en påse M när man går på bio...Eller JAG måste! Värsta tvångshandlingen.
Så efter två timmar av Stardust och magar sprängfyllda av snask, studsade vi léendes och handklappandes mot Avenyn. Det var en riktig må-bra-film och vi var inte alls redo att gå hem. Alla (goda människor, fantasifigurer och stjärnor) i filmen blev så lyckliga, och det var vi ju tvugna att spinna vidare på...
Babar, here we come!
Det var nästan folktomt när vi skred in och beställde oss varsin kall öl samt en ceasarsallad till min sugarmama. (Hon behövde ju mat efter allt snarr, stackarn).
Vi drack halva ölen och pratade om allt viktigt som vi tjejer har att prata om, nämligen kläder, skor och killar.
Efter halva ölen började det.
Det fullkomligt ramlade in små shottar, kaffedrinkar och öl. Vi fattade ingenting.
Jag menar, här klär man upp sig till tänderna en lördagskväll, utan att få ens en blick, i värsta fall...(Händer ju väldigt sällan, men ändå ;))...För att sedan gå på bio direkt efter jobbet en måndag, hamna på en pub i sina jobbkläder, en mössa på huvudet och inte ens mascara på ögonfransarna och bli bjuden från både höger och vänster.
Egentligen ville vi ju bara prata själva, för vi hade faktiskt mycket att prata om (kläder, skor och killar), men efter att snällt ha avvisat en kille, tackat för drinken och vänt oss demonstrativt mot varandra igen, kom det snabbt en ny... Och en ny... Och den första igen osv... Helt sjukt!
Det hade väl varit rätt trevligt om det var snygga, långa hunkar som inte hade något bättre för sig än att uppvakta dessa två singeltjejer i sina jobbkläder och osminkade hy.
Men det var ju riktiga arbetarkarlar på närmare 40, med barn på 8 år, som hoppades på att få gå hem med ett nummer extra i telefonboken, eller kanske till och med en 29-åring hängandes i armen.
Jo, en av dem var 30, men han var en dryg stockholmare som trodde att det räckte att vara dryg stockholmare för att alla tjejer ska vilja ligga med honom en måndagskväll på krogen.
Ledsen killen... -Men tack för drinken!
Det var två väldigt nöjda tjejer som gick ut i oktobermörkret och kramade om varandra.
En av dem sprang sedan för livet mot spårvagnen, missade den och bestämde sig för att gå hem...Eftersom det ju inte fanns några pengar att ta taxi för.
Tack, du underbara du som följde mig hela vägen till dörren genom att tålmodigt prata i telefonen med mig fast du egentligen behövde jobba!
Appreciate it alot!
OJ!
Nu fick vi oväntat besök, min honey och jag... Bäst att sätta på kaffet!
Kommentarer
Trackback
