20:10 och snart Flamingon
Klockan 19:30 började det ramla in folk i lägenheten med klirrande påsar, nyborstade tänder och fina frisyrer.
Al Pacino hänger på vägger och torkar (hann göra några penseldrag precis innan folket kom) tills det är påmålningsdags igen och sambon och jag hann precis med lockarna i håret och skimmret på ögonlocken innan vi tog på oss värdinnorsmilet och gjorde vårt bästa för att våra 19 gäster skulle vara nöjda.
Då vi (it brakes my heart) missade utflyttningsfesten som trevligkille anordnare på Kyrkogatan bestämde vi oss för att ha en gemensam fest, fast över internet.
Vi satte på våra webcams och hade dem på under hela kvällen, vilket var väldigt uppskattat av gästerna (och värdarna) på de båda festerna.
Vi startade vår uteturné på Respekt där det bjöds på härlig house, laser, vilda danser och krämig jordgubbsglass.
Dessvärre höjde vårt gängs ca 30 år medelåldern på stället med 20 år, då de flesta andra dansare och glassätare var 12, så vi drog rätt snabbtvidare mot det mer åldersvänliga (!) Avenyn och entrade råtrånga Pushs dansgolv.
Don't like Push! Vad GÖR jag där egentligen.
Jag höll min jacka över armen (vägrar demonstrativt hänga in den eftersom jag egentligen inte ens vill vara där) och studerade i smyg folket runtomkring mig.
Det är i och för sig väldigt roligt och jag är osedvanligt riktigt skitduktig på det.
Att studera folk alltså.
Min spanarblick är på "on" vart jag än går och mina ögon sveper över alla människor som ett rött laserljus tills de stannar på ett intressant mål.
Målet för min uppmärksamhet kan bestå av en hejdlöst full stackare (som jag i mitt huvud slår vad med mig själv om ska ramla över någon annan på dansgolvet och skapa en dominoeffekt av fallande människor, vilket till min besvikelse ännu inte hänt), en snygg kille (även om männen tillhörande den svenska lantrasen är en av de mest fördelaktiga, utseendemässigt, så är det fortfarande oerhört sällsynt att upptäcka en snygg kille att vila ögonen på när man är ute), någon som ännu inte knäckt dans -och koordinationskoderna (ofta väldigt underhållande), eller min personliga favorit; Alla dessa människor som tycker att de är guds gåva till det motsatta könet.
De är ju så roliga att titta på.
Så även om jag står stilla vid ett bord eller så och ser uttråkad ut, så är jag oftast supernöjd med underhållningen som Göteborgs kroggäster (oftast) omedvetet bjuder mig på.
Kvällen avslutades med vitlöksbadande kebab innan hemgång och djupt sårad taxichaufför...
Lampan i vår hall gick söner för ett tag sedan och som den händiga fixare jag ju är, startar jag genast och ivrigt operation "byta lampan i hallen"!
Jag har ju för länge sedan insett att jag tillhör den kortare delen av befolkningen och hämtar en av köksstolarna, som jag klättrar upp på och sträcker mig mot lampan...
-Skrattretande långt ifrån mitt inte längre lysande mål.
Uppfinnesrik som jag ändå är, trär jag på mig mina skyhöga stilettstövlar och sträcker mig mot taket igen...
Bara för att inse att det fortfarande saknas alleles för många centimertar (decimetrar) för att jag ska kunna utföra bytararbetet.
Slagen av min längd får jag med butter röst be sambon byta lampan när hon kommer hem, varpå hon vigt kliver upp på stolen, plockar av lampskärmen, byter glödlampan, sätter upp skärmen igen och kliver ner från stolen.
Fan!
Al Pacino hänger på vägger och torkar (hann göra några penseldrag precis innan folket kom) tills det är påmålningsdags igen och sambon och jag hann precis med lockarna i håret och skimmret på ögonlocken innan vi tog på oss värdinnorsmilet och gjorde vårt bästa för att våra 19 gäster skulle vara nöjda.
Då vi (it brakes my heart) missade utflyttningsfesten som trevligkille anordnare på Kyrkogatan bestämde vi oss för att ha en gemensam fest, fast över internet.
Vi satte på våra webcams och hade dem på under hela kvällen, vilket var väldigt uppskattat av gästerna (och värdarna) på de båda festerna.
Vi startade vår uteturné på Respekt där det bjöds på härlig house, laser, vilda danser och krämig jordgubbsglass.
Dessvärre höjde vårt gängs ca 30 år medelåldern på stället med 20 år, då de flesta andra dansare och glassätare var 12, så vi drog rätt snabbtvidare mot det mer åldersvänliga (!) Avenyn och entrade råtrånga Pushs dansgolv.
Don't like Push! Vad GÖR jag där egentligen.
Jag höll min jacka över armen (vägrar demonstrativt hänga in den eftersom jag egentligen inte ens vill vara där) och studerade i smyg folket runtomkring mig.
Det är i och för sig väldigt roligt och jag är osedvanligt riktigt skitduktig på det.
Att studera folk alltså.
Min spanarblick är på "on" vart jag än går och mina ögon sveper över alla människor som ett rött laserljus tills de stannar på ett intressant mål.
Målet för min uppmärksamhet kan bestå av en hejdlöst full stackare (som jag i mitt huvud slår vad med mig själv om ska ramla över någon annan på dansgolvet och skapa en dominoeffekt av fallande människor, vilket till min besvikelse ännu inte hänt), en snygg kille (även om männen tillhörande den svenska lantrasen är en av de mest fördelaktiga, utseendemässigt, så är det fortfarande oerhört sällsynt att upptäcka en snygg kille att vila ögonen på när man är ute), någon som ännu inte knäckt dans -och koordinationskoderna (ofta väldigt underhållande), eller min personliga favorit; Alla dessa människor som tycker att de är guds gåva till det motsatta könet.
De är ju så roliga att titta på.
Så även om jag står stilla vid ett bord eller så och ser uttråkad ut, så är jag oftast supernöjd med underhållningen som Göteborgs kroggäster (oftast) omedvetet bjuder mig på.
Kvällen avslutades med vitlöksbadande kebab innan hemgång och djupt sårad taxichaufför...
Lampan i vår hall gick söner för ett tag sedan och som den händiga fixare jag ju är, startar jag genast och ivrigt operation "byta lampan i hallen"!
Jag har ju för länge sedan insett att jag tillhör den kortare delen av befolkningen och hämtar en av köksstolarna, som jag klättrar upp på och sträcker mig mot lampan...
-Skrattretande långt ifrån mitt inte längre lysande mål.
Uppfinnesrik som jag ändå är, trär jag på mig mina skyhöga stilettstövlar och sträcker mig mot taket igen...
Bara för att inse att det fortfarande saknas alleles för många centimertar (decimetrar) för att jag ska kunna utföra bytararbetet.
Slagen av min längd får jag med butter röst be sambon byta lampan när hon kommer hem, varpå hon vigt kliver upp på stolen, plockar av lampskärmen, byter glödlampan, sätter upp skärmen igen och kliver ner från stolen.
Fan!
Kommentarer
Trackback
