vildhallonet

"Min pappas förra bil var miljövänlig." Säger min pratkvarn där vi vandrar runt på kyrkogården och räknar folks livslängd (Praktisk matte mina vänner... Praktisk matte och väldigt pedagogiskt).
"Den gick på alkohol men han var tvungen att sälja den för han sa att den drack för mycket."

Jag bara tvärvänder och skrattar så jag gråter.
Men behärskar mig snabbt och vänder tillbaka under hulkanden och skyller på att jag fick något i ögat bara och att han gärna fick titta om han såg något.
"Nej, jag ser inget. Du fick nog ut det med tårarna."
Ja, så var det nog."



Efter jobbet kom min kära bror och hämtade upp mig för en tur ut till vår ensamma pappa då mamma är är i US and A i två veckor.

Kan man bli kär i en bil?
Om man kan det.. Alltså om det är möjligt, så har jag nog en liten crush on brorsans bil.



Han har en glänsande svart BMW 335i med lite nytt extrapulver som jag fick känna på idag.
Herre jättejävlar vad den bilen går.
Jag sitter som en lycklig liten sjöstjärna i sätet och vid varje liten retlig minigas svarar bilen ivrigt, som om hon bara väntar på minsta lilla signal att få sticka iväg med oss där hon ligger och smeker vägen likt ett strykjärn över en skjorta.
Själv åker jag ju mest spårvagn, men jag är en sucker för fart. Glänsande vackra bilar med pulver och ljust skinn... Love it, love it, love it!





By the way!
Min pappa äter kalaspuffar. Hur fint är inte det då?