Eller?
Även om det på mornarna är väldigt behagligt och lämpligt att bo nära jobbet så kan det vara väldigt mycket mindre behagligt och lämpligt vid så många andra tillfällen.
Ponera att du är åtta år gammal och ska gå hem från fritids en fredag eftermiddag.
Du kramar om din urtrevliga och absolut fantastiska 30-åriga fröken men lägger med skakande huvud en extra blick på hennes okammade svarta hår, mascaralösa ögonfransar samt byxorna som nästan ramlar av höfterna och tänker medlidande att:
"Stackars fröken. Du måste nog börja tänka lite mer på ditt yttre om du ska få en man att befrukta dig någon gång."
Tänk sedan att du är på väg hem från middagen hos dina föräldrars vänner. Du är trött och håller din mamma tryggt i handen.
Gåendes mot dig kommer två unga tjejer klapprandes på sina höga klackar.
De är glada och kommer flamsandes och skrattandes närmare och du funderar lite i hemlighet över om den där kjolen som knappt når nedanför höftbenen på den ena tjejen verkligen är en kjol, eller om den stackars flickan faktiskt har tagit på sig ett skärp och sedan glömt byxorna...
Tjejerna ska precis klappra förbi, när mamma helt plötsligt stannar till och hälsar på den icke existerande kjolen.
Du tittar nyfiket upp... -FRÖKEN!?
*HELVETE!* Tänker din fröken (med all säkerhet) bakom det breda leendet och drar lite nervöst i den svinkorta kjolen, som ju ändå kändes helt rätt uppe i hallspegeln.
Hon klipper besvärat med de, av mascaran, vråltunga ögonfransarna som i hallspegeln var pricken över i:t till den supersotiga sminkningen, men är ändå väldigt nöjd över att de generade kinderna förmodligen inte avslöjas under rouget.
Det besvärande samtalet avslutas med ett... -Vi syns på måndag!
En annan inte så behaglig och lämplig situation är när fröken på fredagseftermiddagen har varit på systembolaget och handlat upp sig inför helgens oändliga partajande.
Fröken kämpar sig, med blossande kinder, ut genom portarna med fyra rosa, proppfulla och klirrande påsar när du kommer gåendes med din mamma, som ska köpa en flaska vin som hon och pappa ska dela på till familjens fredagsmiddag.
Din annars så ståtliga fröken hejar kutryggigt, av flaskornas tyngd, på dig och din mamma innan hon snabbt (eller, så snabbt hon kan med alla påsarna kring benen) piper iväg under ett pinsamt klirrande och ett snabbt -Vi syns på måndag, över axeln...
Då jag själv är en nästan nykter och polotröja-klädd frökenmedborgare har inga av dessa scenarion någonsin hänt mig.
Nej, nej... Jag kämpar mer med att, under granskande ögon, tvingas ta lättmajonnäs istället för den eftertraktade äkta majonnäsen när jag möter barn och föräldrar i affären.
Japp. Så är det!
Ponera att du är åtta år gammal och ska gå hem från fritids en fredag eftermiddag.
Du kramar om din urtrevliga och absolut fantastiska 30-åriga fröken men lägger med skakande huvud en extra blick på hennes okammade svarta hår, mascaralösa ögonfransar samt byxorna som nästan ramlar av höfterna och tänker medlidande att:
"Stackars fröken. Du måste nog börja tänka lite mer på ditt yttre om du ska få en man att befrukta dig någon gång."
Tänk sedan att du är på väg hem från middagen hos dina föräldrars vänner. Du är trött och håller din mamma tryggt i handen.
Gåendes mot dig kommer två unga tjejer klapprandes på sina höga klackar.
De är glada och kommer flamsandes och skrattandes närmare och du funderar lite i hemlighet över om den där kjolen som knappt når nedanför höftbenen på den ena tjejen verkligen är en kjol, eller om den stackars flickan faktiskt har tagit på sig ett skärp och sedan glömt byxorna...
Tjejerna ska precis klappra förbi, när mamma helt plötsligt stannar till och hälsar på den icke existerande kjolen.
Du tittar nyfiket upp... -FRÖKEN!?
*HELVETE!* Tänker din fröken (med all säkerhet) bakom det breda leendet och drar lite nervöst i den svinkorta kjolen, som ju ändå kändes helt rätt uppe i hallspegeln.
Hon klipper besvärat med de, av mascaran, vråltunga ögonfransarna som i hallspegeln var pricken över i:t till den supersotiga sminkningen, men är ändå väldigt nöjd över att de generade kinderna förmodligen inte avslöjas under rouget.
Det besvärande samtalet avslutas med ett... -Vi syns på måndag!
En annan inte så behaglig och lämplig situation är när fröken på fredagseftermiddagen har varit på systembolaget och handlat upp sig inför helgens oändliga partajande.
Fröken kämpar sig, med blossande kinder, ut genom portarna med fyra rosa, proppfulla och klirrande påsar när du kommer gåendes med din mamma, som ska köpa en flaska vin som hon och pappa ska dela på till familjens fredagsmiddag.
Din annars så ståtliga fröken hejar kutryggigt, av flaskornas tyngd, på dig och din mamma innan hon snabbt (eller, så snabbt hon kan med alla påsarna kring benen) piper iväg under ett pinsamt klirrande och ett snabbt -Vi syns på måndag, över axeln...
Då jag själv är en nästan nykter och polotröja-klädd frökenmedborgare har inga av dessa scenarion någonsin hänt mig.
Nej, nej... Jag kämpar mer med att, under granskande ögon, tvingas ta lättmajonnäs istället för den eftertraktade äkta majonnäsen när jag möter barn och föräldrar i affären.
Japp. Så är det!
Kommentarer
Postat av: Petra
Hehe, säkert! ;-)
För övrigt VET jag att jag som förälder hade uppskattat om en så mänsklig, äkta och alldeles underbar fröken fräken arbetade på mina ungars fritids! =)
Trackback
