vildhallonet

Tisdag morgon, strålande sol, gott humör, en banan, en elev, upptinat bröd, studsig fröken Babbel och en upphittad fotboll.
Jag och min måndag-tisdag elev bestämde oss redan klockan 08:00 för att gå till slottsskogen och leta efter bajs till vår djur -och naturbok som vi håller på med.
Vi hittade en fotboll som vi sparkade och trixade med i morgondaggen och vi fånade oss genom att göra olika skuggkreationer. Den ena roligare än den andra (tyckte vi själva).


Hands up!

Vi lekte runt på gräsmattan en stund innan vi gick upp genom skogen (letade ju bajs) och till fågeldammen för att mata fåglarna med vårt medtagna bröd.
Det var helt löjligt härligt.
Det var inte en kotte mer än oss två i hela slottsskogen och vi gick och småpratade, skojade och mös med alla nyfödda djurbäbisar som skuttade runt på vingliga ben.



Nu ligger blommorna i press, bajspluttarna på tork och fjädrarna på plats.
Det kommer att bli en grym naturbok när den är klar. (Om nu min kära grabb slutar prata och börjar jobba någon gång. Han pratar oavbrutet).

I kväll är det föräldramöte och mina underbara kollegor bestämde sig för att lämna Bridget ensam på det eftersom de:
"inte visste om det i tid" 
"måste planera"
"ändå inte ska vara här till hösten"
"har en halvdag idag"
och det bästa av allt...
"Jag fick ju ta hand om barnen igår när ni andra fick planera hösten, så då tänker jag inte ställa upp på att vara med på föräldramötet. Det känns ändå som att jag blir bortprioriterad."

"Men snälla du" kan jag bara inte låta bli att säga.
"Tar du inte i lite nu? Det är ju inte du som person som ska stå här ikväll. Det är ju dina arbetsuppgifter.
Det är ju som fritidspedagog du ska ta emot de nya föräldrarna och berätta om vad en fritidspedagog gör i arbetslaget.
Sedan om det blir du eller en annan fritidspedagog till hösten är ju egentligen helt ovesäntligt och du kan ju inte jämföra det med att du fick ta hand om barnen igår när vi andra planerade hösten eftersom du ju faktiskt inte kommer att vara här då.
Dessutom är det väl mycket trevligare att vara med barnen än att sitta på möten hela dagen? 
Att både läraren och fritidspedagogen lämnar förskolläraren ensam på ett sådant här möte för att ni inte är här till hösten eller inte tycker er ha tid är inte schyst och ni har vetat om det här mötet länge, oavsett vad ni säger."
 
Jag var så superirreterad att jag nästan inte kunde vara trevlig.
Det hela slutade i alla fall med att jag sa att jag (den i höstens arbetslag inte tillhörande elevassistenten) kommer istället eftersom de båda vägrar.
Är det inte underbart hur man ser på sina arbetsuppgifter på jobbet?