vildhallonet

Hopprepsdag at work today!
Alla ungar hoppar livligt och tappert hopprep till dånande musik på skolgården och de äldre eleverna har en imponerande trampetsuppvisning.
Det bjuds på vätska och banan och alla är glada i solskenet.

Fröken Babbel är lite av en jäkel på just hopprep och briljerar stolt med inveckade och tekniska "luftisar" till barnens imponerade:
"Oooohhh" och "Woooow."

Efter att sedan ha (till ungarnas stormförtjusning) dansat och goofat omkring med bögen i församlingen till den engelska (och givetvis oerhört sugiga) versionen av Boten Anna sitter fröken Babbel, varm och sollapande, på en bänk och studerar, med klappande händer och pushande hejarop, aktiviteterna på skolgården med ett belåtet flin på läpparna.

Efter hopprep, pizza i bamba och jage i klätterställningen går jag och måndag-tisdagsgrabben till skolans baksida och möter upp en grupp elever, där de sedan leker cirkus med rockringar och låter oss pedagogiska pedagoger sitta och sola oss under ohämnat skvallrande.
Ännu en dag med solande, lekande, skrattande och dansande... -Med full (men ändå rätt kass) betalning!

Visst är det en härlig bild av en skoldag i Göteborg år 2008...



På väg hem från jobbet fick jag ett telefonsamtal:

Jag: Heeeeeiiij beejbi!

Amazing: Hur mår du?

Jag: Bara fint.

Amazing: Är det riktigt säkert?

Jag: Absolut. Jag är på väg hem från jobbet nu. Lite trött, men annars är allt bra. Hur är det med dig?

Amazing: Har det varit mycket på jobbet idag?

Jag: Ja, jo... Det har faktiskt varit fullt upp.

Amazing (något dämpad): Jag har märkt det...

Jag: VA?

Amazing: DET HAR JU INTE VARIT EN ENDA BLOGG PÅ HEEEELA DAGEN!!!

Jag: Oj, nej... Förlåt... Jag har inte suttit vid datorn så mycket.

Amazing: Vi gillar ju att få små uppdateringar om vad du gör, under tiden du gör det, så vi kan tänka lite på det...(Han är inte en stalker egentligen, jag lovar)

Jag ska defenitivt tänka på att skriva lite fler små rapporter under kommande dagar :)

---

Efter att ha suttit och PIM:at lite vid datorn hemma går jag ner till spårvagnshållplatsen och möter upp trevligkille och sätter mig på ett fik med honom.
Vi kommer (som de flesta andra) fram till, där vi sitter med vårt kaffe i den värmande kvällssolen, att såhär ska man ha det när man har det som sämst.
-Och bestämmer oss sedan för att köpa två öl, lite naturgodis och ta en promenad ner till havet för att avnjuta vårt nyköpta kaloripaket... Så som sig bör när man har det som sämst!
En promenad till havet som blir ett löfte om balkongen, som sedan blir ett löfte om soffan eftersom det var för sent för att solen skulle orka vara kvar tillräckligt högt för balkongen.

Men, vilket besök i soffan.
Vi sitter tätt intill varandra, som ett litet kärlekspar, med varsin belåtet kurrande katt i knät, varsin öl i handen och en naturgodispåse mellan oss och kollar på Simpsons.
Kan det bli bättre? Tror knappt det...



Vi ser faktiskt rätt bra ut egentligen, jag lovar!