Man bestämmer det oftast inte. Det liksom bara blir...
Mamman till sin ivriga och upptäcktsgiriga dotter i affären:
"Kom inte bort nu, är du snäll."
"Nejdå" svarar flickan och kilar kvickt iväg bakom varuhyllan.
*Kom inte bort nu, är du snäll*
I love it
Tänk om man kunde säga så till sin plånbok, sina nycklar, sina tankar och (i alla fall vad det gäller mig) ibland, till och med sig själv.
Jag, som mamman om sin dotter, tror nämligen att mina prylar ständigt smider sluga planer på hur de ska komma bort ifrån mig...
"Kom inte bort nu, är du snäll."
"Nejdå" svarar flickan och kilar kvickt iväg bakom varuhyllan.
*Kom inte bort nu, är du snäll*
I love it
Tänk om man kunde säga så till sin plånbok, sina nycklar, sina tankar och (i alla fall vad det gäller mig) ibland, till och med sig själv.
Jag, som mamman om sin dotter, tror nämligen att mina prylar ständigt smider sluga planer på hur de ska komma bort ifrån mig...
Kommentarer
Postat av: Petra
Jag har svårt att inte komma bort själv, haha!
Trackback