W O W
Ja, då har den här Way Out west helgen gått och det är en trött, men nöjd tjej här vid datorn.
Höjdpunkten var nog Booka Shade, som hade en helt otroligt fet spelning. N*E*R*D och Neil Young var också två favoriter.
Sonic Youth's gitarrist var så full att han inte ens kunde stå upp. Jobbigt att kröka bort sin egen spelning. Nej, han hade nog ingen ångest alls igår morse...
Jag och Heff och några av hans kompisar hängde bland öltält och lera i två härliga dagar och han känner verkligan ALLA, den killen.
Vi kunde inte gå någonstans utan att jag fick stanna och se Heff hänga runt halsen på någon...
Jag träffade två personer som jag kände. TVÅ!
Poppis tjej här, verkligen!
Något jag gjorde regelbundet under mitt festivalande, var att besöka toaletterna och det är verkligen underhållande att stå i en kö full av fulla tjejer...
Kompis ett:
"Är det här Flamingon eller?" (Scenen)
Kompis två:
"Nej, det är Frans Ferdinand"
Hela jag kluckar av skratt...
I en annan kö står det två unga tjejer bakom mig och diskuterar sin mycket viktiga alkoholkonsumtion:
"Asså, jag har druckigt asmycke nu, men jag känner mig inte ens lullig"
"Jag veeeet. Det är skittråkigt. Vi måste häva lite"
Då ringer telefonen till den första tjejen som med exakt rätt schvung på orden säger:
"Var eeee du? Jag schtår i koatön!"
Moahahahahaha!
Efter Neil Young går Heff och jag mot Pustervik för att se Kristoffer Åström, men det var så fullt att inte ens vi kom in.
Det har nog faktiskt aldrig hänt innan...
Heff kommer ALLTID in.
Han har ju typ bott där i 10 år. Jag kommer ju alltid in för att jag är med som ett svarthårigt litet bihang till grabbarna, men detta var första gången vi nekades.
Istället tog vi en liten sväng mot Henriksberg, där Division Of Laura Lee spelade, men även där var det överfullt.
Bittra och frusna gick vi vidare och kollade utsikten vid Kampanilen eller Sjömanshustrun som hon väl egentligen heter, då en polisbil plötsligt kommer smygandes, tränger in oss i hörnet och blåser på helljuset.
Heff som pratar i telefonen avbryter lite skrattandes sitt samtal medan jag går fram till den nervevade rutan och frågar konstapeln om vad som står på.
"Hur länge har ni varit här?"Höjdpunkten var nog Booka Shade, som hade en helt otroligt fet spelning. N*E*R*D och Neil Young var också två favoriter.
Sonic Youth's gitarrist var så full att han inte ens kunde stå upp. Jobbigt att kröka bort sin egen spelning. Nej, han hade nog ingen ångest alls igår morse...
Jag och Heff och några av hans kompisar hängde bland öltält och lera i två härliga dagar och han känner verkligan ALLA, den killen.
Vi kunde inte gå någonstans utan att jag fick stanna och se Heff hänga runt halsen på någon...
Jag träffade två personer som jag kände. TVÅ!
Poppis tjej här, verkligen!
Något jag gjorde regelbundet under mitt festivalande, var att besöka toaletterna och det är verkligen underhållande att stå i en kö full av fulla tjejer...
Kompis ett:
"Är det här Flamingon eller?" (Scenen)
Kompis två:
"Nej, det är Frans Ferdinand"
Hela jag kluckar av skratt...
I en annan kö står det två unga tjejer bakom mig och diskuterar sin mycket viktiga alkoholkonsumtion:
"Asså, jag har druckigt asmycke nu, men jag känner mig inte ens lullig"
"Jag veeeet. Det är skittråkigt. Vi måste häva lite"
Då ringer telefonen till den första tjejen som med exakt rätt schvung på orden säger:
"Var eeee du? Jag schtår i koatön!"
Moahahahahaha!
Efter Neil Young går Heff och jag mot Pustervik för att se Kristoffer Åström, men det var så fullt att inte ens vi kom in.
Det har nog faktiskt aldrig hänt innan...
Heff kommer ALLTID in.
Han har ju typ bott där i 10 år. Jag kommer ju alltid in för att jag är med som ett svarthårigt litet bihang till grabbarna, men detta var första gången vi nekades.
Istället tog vi en liten sväng mot Henriksberg, där Division Of Laura Lee spelade, men även där var det överfullt.
Bittra och frusna gick vi vidare och kollade utsikten vid Kampanilen eller Sjömanshustrun som hon väl egentligen heter, då en polisbil plötsligt kommer smygandes, tränger in oss i hörnet och blåser på helljuset.
Heff som pratar i telefonen avbryter lite skrattandes sitt samtal medan jag går fram till den nervevade rutan och frågar konstapeln om vad som står på.
Det visar sig att det varit skottlossning utanför Respekt vid Järntorget och att det borde ha sprungit förbi en anfådd man vid oss.
Vi hade bara varit där i ca 10 minuter och dessvärre inte sett någon anfådd man, men lovade dyrt och heligt att ringa om vi såg honom.
Vi mötte senare upp sångaren i BLOFLY (Heffs band) http://www.youtube.com/watch?v=3UnPlgGJVns och gick tillsammans med honom in på Pustervik, där vi stannade till alldeles för sent, men hade som vanligt, vansinnigt trevligt.
Jag missade ju tyvärr Kristoffer Åström-spelningen, men han var med under efterfesten, så jag fick i alla fall pratat med honom lite.
Mycket sympatisk och trevlig man.
Kommentarer
Postat av: Kotteby
Aj fan...asså seriöst! Jag hade helt glömt bort att du var min manager. Sorry, sis! Mitt misstag skall inte repeteras.
Bra låt, förresten. Skönt gung. Lite tidig Deftones möter Kerbdog. Känner små små vibbar av Tool från plattan Lateralus. Men Blofly? Aldrig hört... Ändå har jag (anser jag själv) väldigt bra koll på musik, både lokalt och internationellt. Signade?
Postat av: /C
Jag har redan dragit i mig två stora muggar. Och klockan är inte ens tio...
Trackback
