Och jag som trodde att jag hade koll!
En av killarna i ettan kommer fram till mig när vi som mest håller på att plocka fram mellis.
"Fröken Babbel, det är en sak jag har velat berätta för dig jättelänge, men inte riktigt vågat." viskar han superhemligt och vrider händerna som Hemliga Arne himself.
"Oj, vad spännande. Vad är det då?" frågar jag och böjer mig ner.
"Micke har inget namn?" Viskar han med händerna kupade runt mitt öra.
"VA?"
"Jo, som jag sa..." (lätt irriterad röst) "Micke har inget namn."
"Men han heter ju Micke."
"Åh... Jag trodde inte att du var lika lättlurad som alla andra."
Han ger mig en lång blick och går sedan besviket bort till sin plats för att, under tystnad, äta sin makrillmacka...
"Fröken Babbel, det är en sak jag har velat berätta för dig jättelänge, men inte riktigt vågat." viskar han superhemligt och vrider händerna som Hemliga Arne himself.
"Oj, vad spännande. Vad är det då?" frågar jag och böjer mig ner.
"Micke har inget namn?" Viskar han med händerna kupade runt mitt öra.
"VA?"
"Jo, som jag sa..." (lätt irriterad röst) "Micke har inget namn."
"Men han heter ju Micke."
"Åh... Jag trodde inte att du var lika lättlurad som alla andra."
Han ger mig en lång blick och går sedan besviket bort till sin plats för att, under tystnad, äta sin makrillmacka...
Kommentarer
Trackback
