Efter-lovet-kramen
Klockan är 13.40 och jag står på min ordinarie avdelning och plockar fram mellanmålet när barnen som har varit ute i skogen stormar in.
Jag ser inte så mycket mer än en blond blixt som kastar sig om mig och utbrister:
"Fröken Babbel! Äntligen, jag har saknat dig så."
Hon kramar mig så hårt att hela hennes lilla kropp skakar i kraftansträngningen och jag står där med skorpor i ena handen och en trasa i den andra och känner mig som den mest omtyckta människan i hela världen.
Det är en fin känsla.
Jag ser inte så mycket mer än en blond blixt som kastar sig om mig och utbrister:
"Fröken Babbel! Äntligen, jag har saknat dig så."
Hon kramar mig så hårt att hela hennes lilla kropp skakar i kraftansträngningen och jag står där med skorpor i ena handen och en trasa i den andra och känner mig som den mest omtyckta människan i hela världen.
Det är en fin känsla.
Kommentarer
Trackback
