vildhallonet

Jag tror att jag är sjuk... Kanske till och med onaturligt och allvarligt sjuk.
Jag vet inte vad det är som är felet ännu, men det är defenitivt något som inte stämmer och det oroar mig såklart.
Jag menar, efter alla dessa år som jag har levt med mig själv så har jag ju haft en skaplig chans att lära känna mig själv och veta hur jag fungerar.. Och då, som nu, ibland inte fungerar.

Just nu fungerar jag inte som jag ska över huvud taget och jag reagerar helt fel i alla möjliga olika situationer.
Det är precis som att min snabbt arbetande hjärna tänker en sak men den envisa kroppen gör en annan, och/eller tvärt om.
Jag skickar sms till folk jag absolut inte bör skicka sms till, jag äter mat fastän jag inte alls är särskilt hungrig,  jag tjuvåker på spårvagnen fast jag är livrädd för att åka fast och idag, idag hände det som verkligen fick mig att bli orolig över min hälsa.

Jag skulle möta upp min snygga väninna i stan över en fika (en fika som dessvärre slutade med att vi båda hade lite ont i magen över männen vi har samt inte har i våra liv) och hade lite dödtid över innan hon skulle komma.
"Gött," tänkte jag, som ju desperat behöver ett par nya stövlar och något ballt att ha på mig i morgon (eftersom jag håller på att fullkomligt dö av tristess varje gång jag stoppar in huvudet i garderoben).
Jag gick in i varenda sko- och klädaffär på och runtom Kungsgatan och varje gång jag hittade en fin stövel eller top tänkte jag:
*Men vänta nu, behöver jag verkligen den här? Det är nog bättre att spara de där pengarna till något bättre ändå och sååå snygg är den ju i alla fall inte!*
Och sedan lämnade jag alla affärerna utan vare sig stövlar eller annat klädesplagg... VA?! WHAT'S WRONG WITH ME?
Vem är den här genomtänkta tjejen utan några färgglada shoppingkassar i sina händer och var har hon gjort av den spontana och inte så ekonomiska tjejen som jag trodde att jag var?
Det är ju faktiskt ett känt faktum ätt det är mycket lättare att känna sig lite nere om man kommer hem med påsar fulla av väl spenderade pengar än att komma hem med bara sin trasiga handväska att lägga på det tomma hallgolvet.

Som sagt. Något är defenitivt fel just nu, men jag kan inte sätta fingret på vad det är...


Så här fint hade jag det i alla fall på jobbet innan jag åkte in till stan och inte handlade någonting och fick ont i magen över mitt ibland så trassliga men ändå inte existerande så kallade kärleksliv.
Men jag fick fikat och spenderat tid med min älskade snygga väninna, så det var ju värt varenda krona jag sparade på att inte handla något samt tjuvåka på spårvagnen hem.