vildhallonet

Efter 11 minuter in i filmen har fyra personer dött (varav de första tre efter knappt fem minuter) och jag är mycket nöjd med mitt filmval.
Efter det stiger dödssiffran avsevärt.
Jag Googlade faktiskt för att se om någon finnig ungdom räknat antal döda och sedan lagt upp det på internet.
För det är väl sånt de pysslar med nu för tiden, kidsen?

Efter filmen tittar vi på Carolina Gynnings försök att sälja sin nya parfym.
Jag har borstat tänderna och sitter nu lugnt med benen i kors i soffan och gurglar med mitt flour.
Carolina vandrar fram och tillbaka i ett rum i väntan på domen om huruvida hennes parfym kommer att gå hem eller inte, och säger med sin underbara tonårsdialekt:
"Asså, Jaa e övertygad om att det kommer gå vägen...Faktiskt... Och gör de inte de, så kommer jag hoppa ut genom det fönstret där."  Kort tystnad...
"Så de e ju lite synd!"

Flouret sprutar ur munnen på mig när jag, efter hennes underbara kommentar, inte kan hålla mig utan brister ut i asgarv.
Jag hamnar i skrattsalvorna på alla fyra på golvet och tvingas svälja vad som är kvar av mitt gurgel då jag direkt insåg att jag aldrig kommer att hinna till handfatet utan att spruta ut allt flour på golvet.
Så där sitter jag på huk och skrattar så tårarna rinner efter att, med flit, ha svalt något som på vars flaska det står:
LÖSNINGEN FÅR EJ SVÄLJAS.