vildhallonet

Jag har varit hos veterinären med Saddam och Bin Laden idag.
De har fått sina årliga stick-och-brinn-alla-dumma-bakterier-för-här-får-ni-inte-vara-sprutor för endast 900 kronor.

Det är så lustigt när man kommer in till veterinärmottagningen.
Alla människor som sitter i väntrummet vänder genast på huvudet, lägger det lite på sned och tittar intresserat in i kattboxen för att se vad som finns där innanför gallret.
Vad hoppas de på att få se? Krokodiler?

När folk sedan konstaterat att det är två (ok, jag får väl ändå medge) ovanligt charmiga flickor som fäktar med tassarna utanför gallret och försöker med alla medel prata sig ur den här olidliga situationen, börjar de genast samtala med dem, på bäbisspråk:
"Åååh... Nej, här vill du inte vara..." Eller:
"Dumma matte som har släpat hit er idag."
Vadå dumma matte? Bah! Jag kanske räddar livet på dem idag, vad vet du?
Och varför sitter du själv här med ett tomt koppel i handen. Din har ju uppenbarligen fått sova över på det här stället, till skillnad från mina som kommer få åka hem om en stund. Dumma du!

Eller en annan favorit:
"Ååååh, vad fiiina de är! Vad är det för ras?"
Det finns ingen... Tro mig, INGEN som inte känner till siameser, som tycker att de är såååå fina att man bara döööör.
Nej, det är rent skitsnack!

Det är väl härligt att folk är trevliga och så, men varför?
Jag kunde förstått det mer om jag kom med dem på spårvagnen och ett barn utbrast:
"Titta mamma, vilken söööööt katt."
Men hos veterinären har ALLA, som är på plats, djur och det är inget speciellt alls när någon kommer in med en hund eller en box med två tjötiga terrorister.
Är det så att vi, djurmänniskor, ska hålla ihop och vara lite extra trevliga mot varandra för att vi är lite speciella, eller är det bara jag som utsrålar:
Prata gärna med mig och mina djur?

Funkar det likadant på BVC?
"Åååhh, vilken söt bäbis du har. Får man klappa?"



Mmm... Illaluktande, döda djur i sås... Mmmm