Let's fuck the school for a while...
Måndag morgon idag var verkligen en MÅNDAG morgon...
Bara att komma upp i morse var lite av ett skämt och jag gnällde som ett sjukt barn när Kenta sjöng "Just idag mår jag bra" ur telefonen klockan 07.00.
"Jag mår fan inte bra," muttrade jag mot kudden och snoozade bort Kentas skrovliga röst, vände mig demonstrativt bort från telefonen och borrade ner huvudet mellan kuddarna.
Men efter tio minuters djup och härlig sömn var han där igen och sjöng om sin fantastiska dag. Jobbiga människa!
På jobbet satt jag med mina två måndagskillar och gjorde ett tappert men lönlöst jobb att få dem till att arbeta.
*Fuck it* tänkte jag när den ena av dem låg med rumpan upp i vädret på stolen och yrade om en fluga i en låda.
Det var liksom ingen idé att ens försöka och jag kände mig bara som en sliten gnällkärring där jag satt och predikade om att jobba. Nej, skit i det här...
"Kom killar, vi drar iväg på en promenad istället. Det är ingen bra jobbdag idag för någon av oss ändå.
Vi byltade på oss mängder med kläder och promenerade ner till Röda sten, där vi samlade på fina stenar och kastade mackor i solen.
Nog för att jag är känd för att prata mycket (kallas ju inte Fröken Babbel för intet) men de här två grabbarna pratade oavbrutet i två timmar och vi hann gå igenom allt från brutna ben till badpalats och småkakor.
En underbar morgon med intressanta samtalsämnen, skämt och skratt.
Tack killar!
En glad och påpälsad fröken Babbel som är väldigt nöjd över att ha friheten att lägga upp sitt jobb hur hon vill ibland.
Lyllo mig!
