Lycka
Herregud, vilket fantastiskt jobb jag har. Det är ju verkligen helt sjukt!
Idag var det sista simningen med tvåorna och vi, "fröken" och jag, har i smyg för barnen samlat in 40 kronor per barn från föräldrarna som vi skulle ha till en överraskningsfika efter simningen.
Ungarna fick basta och ta det lugnt eftersom vi dealat till oss en senare bambatid och nu hade gott om tid, istället för stressen som vanligen är efter onsdagssimningen, för att hinna till bamba.
Jag satt inne i tjejernas bastu en stund och småpratade med dem om allt och inget och sedan var jag även hos dem när de bytte om efter duschen (eftersom jag inte bastade lika länge och var färdig innan dem).
Det var så mysig stämning och vi skojade, busade och skrattade med varandra.
När alla var klara möttes vid utanför och gick mot spårvagnen där jag vänder mig mot min kollega:
"Nä, men vad säger du fröken? Jag är lite fikasugen... Är inte du det?"
"Joo." Hon vänder sig mot barnen.
"Är inte ni lite fikasugna efter allt simmande? Ska vi inte gå in på Frölunda Torg och ta en liten fika?"
"JAAAAAA!" ropar barnen i kör, och vi går i samlad trupp in på ett fik.
Barnen är i extas och hoppar runt bland bullar och kakor och räknar febrilt på vad de ska välja för att få ut absolut så mycket som möjligt på sina 40 kronor.
Det blev ca två bullar och en festis per barn.
Själv mumsar jag i mig en en grov ostfralla, en Mozartkula och en latte.
Efter fikat delade vi ut ett diplom till alla lyckliga och bullfyllda barn runt bordet.
Ett diplom för att de klarat vår lilla simskola med sådan bravur. Jag är så stolt över att få vara deras fröken. Underbara ungar som alltid lyssnar och sköter sig exemplariskt när vi är iväg.
Sedan promenerade vi hela vägen från Marklandsgatan till skolan och dansade och sjöng, höll om varandra och skojade.
Jag tog en av tjejernas hand till mick och körde mitt allra rockigaste Carola-program när vinden blåste som bäst i mitt hår. Hur uppskattat som helst vill jag lova ;)
Jag och min kollega påminde varandra att vi verkligen har världens bästa jobb. INGET kan ju slå den förmiddagen som vi just har haft.
Nu ska jag ta ner sju mätta nio-åringar till bamba för att äta lite rinsgrynsgröt.
Chip!
Idag var det sista simningen med tvåorna och vi, "fröken" och jag, har i smyg för barnen samlat in 40 kronor per barn från föräldrarna som vi skulle ha till en överraskningsfika efter simningen.
Ungarna fick basta och ta det lugnt eftersom vi dealat till oss en senare bambatid och nu hade gott om tid, istället för stressen som vanligen är efter onsdagssimningen, för att hinna till bamba.
Jag satt inne i tjejernas bastu en stund och småpratade med dem om allt och inget och sedan var jag även hos dem när de bytte om efter duschen (eftersom jag inte bastade lika länge och var färdig innan dem).
Det var så mysig stämning och vi skojade, busade och skrattade med varandra.
När alla var klara möttes vid utanför och gick mot spårvagnen där jag vänder mig mot min kollega:
"Nä, men vad säger du fröken? Jag är lite fikasugen... Är inte du det?"
"Joo." Hon vänder sig mot barnen.
"Är inte ni lite fikasugna efter allt simmande? Ska vi inte gå in på Frölunda Torg och ta en liten fika?"
"JAAAAAA!" ropar barnen i kör, och vi går i samlad trupp in på ett fik.
Barnen är i extas och hoppar runt bland bullar och kakor och räknar febrilt på vad de ska välja för att få ut absolut så mycket som möjligt på sina 40 kronor.
Det blev ca två bullar och en festis per barn.
Själv mumsar jag i mig en en grov ostfralla, en Mozartkula och en latte.
Efter fikat delade vi ut ett diplom till alla lyckliga och bullfyllda barn runt bordet.
Ett diplom för att de klarat vår lilla simskola med sådan bravur. Jag är så stolt över att få vara deras fröken. Underbara ungar som alltid lyssnar och sköter sig exemplariskt när vi är iväg.
Sedan promenerade vi hela vägen från Marklandsgatan till skolan och dansade och sjöng, höll om varandra och skojade.
Jag tog en av tjejernas hand till mick och körde mitt allra rockigaste Carola-program när vinden blåste som bäst i mitt hår. Hur uppskattat som helst vill jag lova ;)
Jag och min kollega påminde varandra att vi verkligen har världens bästa jobb. INGET kan ju slå den förmiddagen som vi just har haft.
Nu ska jag ta ner sju mätta nio-åringar till bamba för att äta lite rinsgrynsgröt.
Chip!
Kommentarer
Postat av: Petra
Ungarna kan skatta sig lyckliga som har så grymt gulliga fröknar tycker jag! Är så roligt att höra någon som trivs så bra med sitt jobb!
Ha en lovely torsdag.
Trackback
