vildhallonet

Vi testade Push igår, tjejerna och jag.
Jag har varit väldigt skeptisk till att gå dit, ända sedan det på Göteborgs gator började pratas om "det nya skitfräcka-och-superballa-inne-stureplan-stället" som skulle öppna upp på Avenyn, och jag var ju inte själaglad när det igår bestämdes att vi skulle dit.
Men vem är jag att döma ut något jag inte ens har upplevt, så jag ställde mig snällt i kön med de andra. (Och läste på skylten med ordningsregler som stod på utsidan. Kom igen.. En skylt med ordningsregler vid kön)...

Efter två minuter (knappt) kommer det fram en vakt och frågar hur många vi var i sällskapet.
Redan i kön kör de a' la Spy Bar och handplockar folk, vilket jag tycker är störtlöjligt, men tro inte en sekund att jag klagar över att slippa köa, mitt dubbelmoraliska lilla stycke.
Där inne möts vi av varmt ljus och grym musik i trappan, så jag mjuknade rätt snabbt och tyckte att "det här kan nog bli rätt bra ändå".

Och det var rätt bra till en början.
Jag fick mig snabbt en läskande Mojito i handen och jag gungade nöjt till musiken och smuttade på min drink medan jag, under lugg, smygtittade på folket runtom mig.
Trots att jag ju älskade musiken och uppskattade min (faktiskt) välgjorda drink så gillade jag inte stämningen.
Folk var extremt upptagna med att se så snygga ut som möjligt och ville väldigt gärna att man skulle lägga märke till att just de var innanför vip-repen med sina nerkylda champagneflaskor.

En av ordningsvakterna var en gammal klasskamrat, men han var alldeles för viktig för att hälsa på lilla obetydliga mig utan sa bara (när jag öppnade munnen för att hälsa):
"Sitt inte på soffryggen. Vi gör inte det här."
*Vi? Vilka vi? Du och jag, eller bara jag och mina ladies?*
Jag hoppade dock, lydigt, ner och gick med sambon till dansgolvet, där vi hoppade runt lite.
Plötsligt är det någon som drar iväg med mig över golvet och väser i mitt öra:
"Du måste komma! Det är för bloggens skull."
Jag tittar förvånat på min vän och undrar vad i hela världen han menar, men det var inte läge att fråga vad det handlade om utan jag lät mig vackert dras runt genom hela lokalen.

Han puttar fram mig till Peter Svartling (som står och klämmer på en liten sak, i en icke existerande kjol) och säger muntert att vi ska festa ihop, för det sa nämligen tjejen som hämtade min vän i sin tur, till honom.
Jag har ju inte för vana att hoppa rakt i famnen på främlingar, och hade inga större planer på att börja göra det igår heller, så jag är ledsen alla ni som hoppades på smaskiga detaljer om Peter Svartling.
Det blev bara ett artigt "hej" innan jag vände ryggen åt och gick tillbaka till mina ladies.
Sorry kära vän som hoppades på roligheter. Men jag betvivlar inte en sekund att du hade en underbar fortsatt kväll i alla fall.

Från att ha startat som ett rätt bra ställe blev Push nästan outhärdligt ju mer folk de släppte på.
Det blev så fullt att man knappt kunde röra sig och alla människor verkade ha en pinne instoppad från anklar till axlar.
Stela jävlar!

Vi lite mer böjliga damer bestämde oss för att fly fältet och pinnade istället iväg till Aveny No1, där vi mötte upp vår favorit-nallebjörn, och trampade tillsammans med honom, rakt in i Dr Albans livliga framträdande.
Alban rockade fett och folk var som galna. Ha ha
Det var raka motsatsen till strikta Push och jag tyckte väl att det nästan blev för mycket åt andra hållet istället.
Det var först när de spelade Haddaways What is love som min svartklädda lilla rumpa lämnade den snirkliga stolen och gjorde några väl inövade moves på dansgolvet, med sambon och min snygga väninna innan vi, tillsammans med mr björn, bestämde oss för att vi nog kunde det här nu och åkte hem. (Sedan var det ju vissa av oss som faktiskt inte alls gjorde som vi bestämt, och åkte hem, utan dönade vidare till klockan 08:00 i morse och var lite sliten idag. Ha ha).

Själv har jag mått som en sessa idag och pysslat och plockat här hemma.
Fick besök av Snygg-Erik som hjälpte mig med att fixa det jag inte klarade själv med dator vs tv.
Du är en hjälte baby, men tyvärr fick jag ta bort att ha signal till båda. Upplösningen på datorskärmen blev fel... :(
Men det var oerhört trevligt att se din lilla stjärt när du låg på golvet och jobbade i alla fall.
Let's do it again sometime...



Tack för hjälpen alla ni som hjälp mig nu... Alla två, för det mesta klarade jag ju ändå själv ;)

Dags för bingen och laddning inför morgondagens grabbar.
Sov gott mina vänner.. Och Petra, du är välkommen NÄR DU VILL!