vildhallonet

Grabbarna från Helsingborg har lämnat lägenheten och här sitter jag och tänker på hur jag borde gå och ta hand om köket, som efter vår enormous frukost, åter igen ser ut som Jerusalems förstörelse.
Men det är ju så tråååkigt att diska.
Fuckin' hate it...
Seriöst! Att diska, dammsuga, lägga pengar på margarin och missa spårvagnen måste ju vara  något av det tråkigaste ändå.
Nä, disken får vackert vänta. Nu blir det Katie Melua i högtalarna och blogg till vännerna istället innan sambon kommer hem och vi åker till hennes underbara mormor på söndagsmiddag.

Killarna dundrade in i lägenheten igår kväll med sin breda skånska och glada humör, drack några öl och bytte kläder tre gånger medan jag smuttade på min latte.
Sedan drog de glada i hågen på sitt 30-årskalas ungefär samtidigt som jag tog sista klunken ur mitt latteglas.
Jag vet inte om det var de som var snabba eller jag som var långsam men kaffet var verkligen i glaset under hela tiden de var i lägenheten. Sjukt!

Sambon och jag avnjöt i vår ensamhet en spagetti och köttfärssåsmiddag med candlelight och rödvin innan vi, med våra vinglas, hamnade i soffan och kände oss allt annat än party.
Men vi tog oss i kragen (för det var ju lördag, och vad gör man som singel i Göteborg en lördagkväll om man inte går ut) och åkte hem till en vän för att se slutet av melodi-skit-festivalen.
Det enda som var viktigt för mig var att få se solstickan Björn Gustavsson. Denna underbara lilla 21-åring har fångat mitt hjärta med sina blonda lockar, barnsliga leende och fantastiska humor. 
Att han sedan smackar av en helt briljant, egen tolkning av Haddaways- What Is Love gör ju inte att jag tycker mindre bra om honom. Nej, nej... Han bara växer!

Kvällen startar sedan på ett ovanligt glatt Tranquilo. Musiken var riktigt bra (inte alls de där hysteriska sambatonerna) med gött housebeat och Mojiton smakade superbt (kan man säga så) och jag trivdes väldigt bra där jag satt och gungade till musiken med en drink i handen och vackra vänner runtom mig.
Men Nivå lockade ändå på de andra, så vi lämnade de goda drinkarna på Tranquilo för päroncidern på Nivås uteterass...
Men även Nivå har sina glansdagar och gårdagen var defenitivt en av dem.

Jag träffade massor av härligt folk bland gamla säsongarkompisar och deras assnygga motorcykelåkande kompisar, handbollstjejerna, löst bekanta, kollegorna och såklart, Helsingborgkille, sambo och den underbara lilla fen som tyvärr lämnade oss för tidigt. 
(För att inte tala om hur jag saknade min snygga väninna som jag ser alldeles för lite av nu för tiden. Fika i veckan honey)?
Sedan fanns där främlingar som trodde att det var ok to grab my ass med båda händerna och främlingar som med en förvånad min fick veta att det är fan inte ok to grab my ass med båda händerna.

Kvällen avslutas (med resten av hela Avenyns besökare) på kebabhouse, vilket var ett kärt återseende då vi inte varit där sedan i somras, innan vi tog en taxi och åkte hem.
Att inte Göteborgs taxichaufförer lärt sig ännu, att de inte kan lura mig när det kommer till fast pris och svarta eller vita pengar, är för mig ett under.
Jag har nog haft den diskussionen med de flesta nu och jag vinner ju alltid, så som vi ju faktiskt alltid gör i min familj!
Jag menar: Generellt sätt har jag alltid rätt!

Nej, nu hinner jag verkligen inte mer.
Måste duscha av mig gårdagen innan middagen med sambons familj.


Som de rutinerade värdinnorna vi är, sambon och jag, gav vi killarna varsin säng och sov sedan själva på soffan.