Tårar och godis

Jag fick ett telefonsamtal nu.
Ett telefonsamtal som betydde oerhört mycket för mig och som gjorde att den klumpen jag haft i magen, i över en vecka, äntligen släppte.
Efter att vi lagt på luren rann tårarna tyst ner för kinderna och droppade ner på kudden där jag låg.
En del av dem rann för att jag blev så glad över att han ringde och bröt den (för mig) tryckta tystnaden, och en del av dem för de tråkiga nyheter han hade att berätta om sig själv.

Det var längesedan jag grät och det kändes nästan lite skönt att få släppa på det trycket lite.

Nu ska jag gå ner till spårvagnen och möta upp min snygga väninna som bråkat med en väldigt nära person och behöver lite godis och stöd.

Jag tänker på dig som ringde förut och jag hoppas att det finns andra lösningar.
Puss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0