vildhallonet

Jo, det måste jag ju berätta också.
Pop har ju som sagt kommit till vår klass nu under rymdtemat, och vi vuxna har varit så skickliga på att spela ovetande och överraskade över den här lilla rymdvarelse och hans existens att ungarna har gått från:
"Äsch, vi veeet ändå att det är ni." Till:
"JAAA, det kan vi skriva till Pop." Eller:
"Tror ni att Pop hör att vi pratar om planeterna nu?"
De ligger helt enkelt på den där härliga gränsen där de egentligen vet att det är vi vuxna som har skapat Pop, och att det är vi som skriver hemliga små brev och lägger i den tredje kökslådan i klassrummet, men att de ändå är lite osäkra.
Pop KANSKE finns på riktigt... Varpå de smyger runt och tisslar och tasslar om Pop hit och Pop dit.

Idag när vi kom hem från simhallen hade ett av barnen hittat ett silvrigt paket på toaletten. Paketet var inlindat i folie och hade små lappar med texterna:
Till alla barn på (avdelningen), β ∑ Ξ ∂ ≡ Φ Ω och massor av andra konstiga rymdbokstäver.
I paketet låg ett brev och en jättefin rymdbok.
Brevet var från Pops kusin Blip, som hade den superfina lila intergalaktiska bokbussen och Blip letade efter Pop, som hade varit försvunnen väldigt länge.
Om barnen visste var Pop var, så skulle de framåt våren sätta upp en stor röd skylt i fönstret till vår avdelning.
Då skulle Blip se den och komma med sin intergalaktiska bokbuss för att hämta Pop och sin fina rymdbok som vi fått låna.

Det roliga med det här, är att det är ingen av oss som jobbar på avdelningen som har gett barnen det här paketet och brevet.
Det är någon hemlig, som inte ens vi vet om och det är ju skiiiitkul!
Jag dyrkar folk som hoppar på en rolig idé och sedan kör sitt eget race med den. Det här måste ju vara en förälder som har tänkt till lite och smugit in med paketet på toan när ingen såg.

Ja, ja! Väldigt roligt är det ju i alla fall!

Godnatt nu