Bullycka

Vi är så härligt värdelösa på mitt jobb.
Inte vad det gäller pedagogiken förstås. Nej, där vi suger helt underbart är när det kommer till avhållsamheten till godsaker.
På sommar och vinterlov etc går jag alltid ner i vikt (så som jag SKA väga) och under terminerna bubblar jag upp en ca 2-3 kg. Och det är bara olika fikabröd och chokladbitar som ligger i de kilona.
En och annan skorpa med ost och marmelad också kanske.

I måndags hade vi ju en alldeles fantastisk svart prinsesstårta i kylskåpet i klassrummet, och det vore ju synd om den skulle ligga där och bli dålig.
På tisdag eftermiddag säger jag till min gravida kollega:
"Det är lika bra att vi äter upp det sista nu, så vi blir av med problemet."
Varpå vi glatt mölar i oss två tårtbitar var och hinkar i oss två koppar kaffe till det.

Saken är nu den, att det dyker hela tiden upp nya "problem" i våra skåp, kyl och frys.
Idag blev det kvar bullar (farligt goda sådana, som Bridget har bakat) från 9-fikan och jag bjuder som pliktskyldigast de två handymen som är i klassrummet och jobbar, och det är med ett förvånat, men i hemlighet nöjt grin i ansiktet jag hör dem säga:
"Nej tack!"  Till både bulle och kaffe...

När jag packar in de överblivna bullarna i en plastpåse säger jag till min kollega:
"He he, nu blev det bulle kvar till eftermiddagskaffet." Och knider nöjt händerna i spontan bullycka.
"Ja!" Svarar hon, och fortsätter med ett leende:
"Det är lika bra att vi äter upp dem sen, så vi blir av med problemet."

VI ÄR SÅ KASSA!!!

Det är en 30 åring med fruktansvärt dålig karaktär, ingen som helst självdiciplin och som är totalt befriad från all moralisk styrka (när det kommer till godsaker) som sitter här och skriver till er om sin okynnesätning på jobbet...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0