vildhallonet

Somnade gjorde jag ju igår...
Och sov gjorde jag...
-Ända tills min sambo väcker mig och säger mjukt:
"Ho ho, vet du att klockan är tio minuter i åtta?"
"Hrmpf..." mumlar jag nästan ovetande, när jag hör hennes suddiga röst någonstans lååångt borta.
"Kom igen nu... Du måste gå upp."
"Men jag vill inte gå upp!" Hör jag mig själv sluddra mot huvudkudden, som ett gnälligt barn.
Jag bänder upp mina i vanliga fall gröna ögon och möts av min mobiltelefon, som ligger precis vid ansiktet, med larmet avstängt.
"Lite koll verkar jag ju ha", tänker jag i allra största hemlighet och tvingar mig upp ur den varma och mjuka sängen, dock med ett hemligt leende på läpparna.

"Godmorgon kära kollega," kvittrar det hurtigt i andra änden av luren när jag klockan åtta ringer och berättar om min sovmorgon.
"Nja, god och god vet jag inte."  Svarar jag grötigt, samtidigt som ord som brutal, elak och ovanligt djävlig hoppar och skuttar i mitt huvud eftersom trötthetsillamåendet kommer krypande över mig idag igen.
Vad är det med mig? Varför denna fantastiska trötthet?

Halv nio ramlar jag in på min arbetsplats och börjar dagen...