Jag har med lätthet VÄRLDENS bästa föräldrar.
Fredagen bjöd på besök från en väldigt snygg, vältränad och trevlig kille.
Där satt vi i soffan, sambon, snyggingen och jag å drack rödvin och youtubade 80-tals lovesongs.
Herregud, sådant får man nog inte göra i vår ålder, men det var rätt sweet att få drömma sig tillbaka till mellanstadiediscona med hjälp av Scorpions Wind Of Change och Chris De Burghs Lady In Red, för att nämna två av alla de härligt smöriga smörlåtar vi lyssnade oss igenom igår. (Sambon och jag presenterade honom såklart för geniparet Purple and Brown. Lite för att bevisa för oss alla tre, att vi trots allt, inte hade tappat det helt).
När klockan närmade sig 01.00 tog vi vagnen, snyggingen och jag. Han åkte hem till sitt och jag åkte hem till en väldigt speciell handyman.
Det blev där en helt sömnlös natt med filmer, prat och mys.
Klockan fem på morgonen blev vi hungriga, så han gick och handlade lite cheesburgare som vi mumsade i oss, nakna i sängen. Sedan mer film och mys fram till klockan nio, då sambon kom och plockade upp mig för en tur till Onsala.
I bilen började vi prata om filmen vi fått av vår heta brandman på FB, om djuren som blir flådda levande för att bli en fancy pälsjacka eller krage, samt olika plågsamma djurtransporter och säljakten... Det hela slutade med att det satt två tjejer och grät i framsätet på bilen, så vi bytte snabbt samtalsämne.
Blödiga djurvänner här!
Vi började i stället att, med höga och inte alls särskilt vackra toner, sjunga med till Septembers You'll never see me again och humöret steg avsevärt.
Jag sjunger så det skångrar i bilrutorna i en för stor ridjacka (då vi är på väg till stallet) och okammat hår.
Vi tillbringar den tidiga eftermiddagen med sambon UNDERBARA lilla systerdotter på tre år, innan vi åker vidare och uträttar några ärenden på Kungsmässan och sedan, till sist ut till Fjärås för att hämta tomflaskor hos mina föräldrar.
Där hittar jag min kära far på alla fyra, i färd med att skruva ihop ett nytt datorbord.
Kul, tänkte jag och gick ner för trapporna igen, efter att ha sagt hej till hans breda ryggtavla.
Jag och Sambon beslutar oss för att ta en liten promenad med mina föräldrars fantastiska dobermann innan vi tog tag i tomflaskorna, men blev snabbt tillbakaropade, av två smarta föräldrar som kommit ut på balkongen.
"Ni får 500 spänn om ni skruvar ihop datorbordet." Hojtade pappa, som känner sin dotter alltför väl och vet att jag aldrig tackar nej till en chans att tjäna lite extrapengar.
Sambon och jag tittade på varandra och svarade i kör:
"Tagen deal! Klart vi gör." Och så började vi om vår promenad med den ivriga hunden.
"Ni får 200 kronor till om ni skruvar ihop datorstolen också." Ropade pappa vidare, då han ju snabbt såg sin chans att slippa skruva.
"Självklart gör vi det." Hojtar vi tillbaka och fortsätter att gå med hunden i täten.
"Och 300 kronor till om ni sätter ihop det nya katträdet som står i hallen." Tjoar mamma ivrigt.
Så där gick vi. Två tjejer på 29 och 30 år som just skulle tjäna 1000 kronor på att hjälpa mina föräldrar med något som de flesta andra i vår omgivning skulle ha gjort gratis och utan att blinka.
Skäms flickor, skäms!!!
Så vi skruvade möbler och katträd och inkasserade mycket riktigt två frasiga och stela 500-lappar.
Men som om det inte räckte med det, gav pappa oss tre biobiljetter och alla tillbehören till min nya underbara telefon.
Det var små högtalare som man kan använda när man spelar MP3, massor av olika kablar, radio och två olika sorters hörlurar.
Sedan gick han in i deras här-finns-allt-rum och plockade fram ett surroundsystem som han inte längre använder. (Det köps nämligen nya prylar och tekniska saker till mina föräldrars hem, så fort det kommer ut något nytt på marknaden. Väldigt bra för oss fattiga barn).
Och jag kunde ju snabbt konstatera att det var ett bättre system än det gamla jag ärvt från honom...
Mamma prackade även på oss en likadan klätterställning till mina små terrorister, som vi just hade skruvat ihop till hennes små djur.
Mina föräldrar är roliga, fantastiska, trevliga... Och alldeles, alldeles underbara!
I love you guys.
Och sedan gjorde vi till sist det, som vi från början ju faktiskt hade kommit för att göra.
Vi tömde mina föräldrars utebyscha på tomburkar och flaskor och pantade på Willy's till oss ytterligare nästan 500 kronor.
Vi såg ut som två väldigt rena bagladies när vi kom in med våra två kundvagnar som var överbelamrade med flaskfyllda sopsäckar.
Sedan åkte vi slutligen hem, 1500 kronor rikare än när vi startade turnén klockan 09.00 på morgonen.
Nu ligger sambon och sover i soffan, och jag jobbar mig in på min 36:e vakna timma, och fler lär det ju bli innan jag hamnar i en säng igen.
Vi går nog ut och äter en bit eller så ikväll tror jag. Sedan har jag ju lovat att möta upp min kära vän från Kyrkogatan vid 23-tiden...
To be continued...
Där satt vi i soffan, sambon, snyggingen och jag å drack rödvin och youtubade 80-tals lovesongs.
Herregud, sådant får man nog inte göra i vår ålder, men det var rätt sweet att få drömma sig tillbaka till mellanstadiediscona med hjälp av Scorpions Wind Of Change och Chris De Burghs Lady In Red, för att nämna två av alla de härligt smöriga smörlåtar vi lyssnade oss igenom igår. (Sambon och jag presenterade honom såklart för geniparet Purple and Brown. Lite för att bevisa för oss alla tre, att vi trots allt, inte hade tappat det helt).
När klockan närmade sig 01.00 tog vi vagnen, snyggingen och jag. Han åkte hem till sitt och jag åkte hem till en väldigt speciell handyman.
Det blev där en helt sömnlös natt med filmer, prat och mys.
Klockan fem på morgonen blev vi hungriga, så han gick och handlade lite cheesburgare som vi mumsade i oss, nakna i sängen. Sedan mer film och mys fram till klockan nio, då sambon kom och plockade upp mig för en tur till Onsala.
I bilen började vi prata om filmen vi fått av vår heta brandman på FB, om djuren som blir flådda levande för att bli en fancy pälsjacka eller krage, samt olika plågsamma djurtransporter och säljakten... Det hela slutade med att det satt två tjejer och grät i framsätet på bilen, så vi bytte snabbt samtalsämne.
Blödiga djurvänner här!
Vi började i stället att, med höga och inte alls särskilt vackra toner, sjunga med till Septembers You'll never see me again och humöret steg avsevärt.
Jag sjunger så det skångrar i bilrutorna i en för stor ridjacka (då vi är på väg till stallet) och okammat hår.
Vi tillbringar den tidiga eftermiddagen med sambon UNDERBARA lilla systerdotter på tre år, innan vi åker vidare och uträttar några ärenden på Kungsmässan och sedan, till sist ut till Fjärås för att hämta tomflaskor hos mina föräldrar.
Där hittar jag min kära far på alla fyra, i färd med att skruva ihop ett nytt datorbord.
Kul, tänkte jag och gick ner för trapporna igen, efter att ha sagt hej till hans breda ryggtavla.
Jag och Sambon beslutar oss för att ta en liten promenad med mina föräldrars fantastiska dobermann innan vi tog tag i tomflaskorna, men blev snabbt tillbakaropade, av två smarta föräldrar som kommit ut på balkongen.
"Ni får 500 spänn om ni skruvar ihop datorbordet." Hojtade pappa, som känner sin dotter alltför väl och vet att jag aldrig tackar nej till en chans att tjäna lite extrapengar.
Sambon och jag tittade på varandra och svarade i kör:
"Tagen deal! Klart vi gör." Och så började vi om vår promenad med den ivriga hunden.
"Ni får 200 kronor till om ni skruvar ihop datorstolen också." Ropade pappa vidare, då han ju snabbt såg sin chans att slippa skruva.
"Självklart gör vi det." Hojtar vi tillbaka och fortsätter att gå med hunden i täten.
"Och 300 kronor till om ni sätter ihop det nya katträdet som står i hallen." Tjoar mamma ivrigt.
Så där gick vi. Två tjejer på 29 och 30 år som just skulle tjäna 1000 kronor på att hjälpa mina föräldrar med något som de flesta andra i vår omgivning skulle ha gjort gratis och utan att blinka.
Skäms flickor, skäms!!!
Så vi skruvade möbler och katträd och inkasserade mycket riktigt två frasiga och stela 500-lappar.
Men som om det inte räckte med det, gav pappa oss tre biobiljetter och alla tillbehören till min nya underbara telefon.
Det var små högtalare som man kan använda när man spelar MP3, massor av olika kablar, radio och två olika sorters hörlurar.
Sedan gick han in i deras här-finns-allt-rum och plockade fram ett surroundsystem som han inte längre använder. (Det köps nämligen nya prylar och tekniska saker till mina föräldrars hem, så fort det kommer ut något nytt på marknaden. Väldigt bra för oss fattiga barn).
Och jag kunde ju snabbt konstatera att det var ett bättre system än det gamla jag ärvt från honom...
Mamma prackade även på oss en likadan klätterställning till mina små terrorister, som vi just hade skruvat ihop till hennes små djur.
Mina föräldrar är roliga, fantastiska, trevliga... Och alldeles, alldeles underbara!
I love you guys.
Och sedan gjorde vi till sist det, som vi från början ju faktiskt hade kommit för att göra.
Vi tömde mina föräldrars utebyscha på tomburkar och flaskor och pantade på Willy's till oss ytterligare nästan 500 kronor.
Vi såg ut som två väldigt rena bagladies när vi kom in med våra två kundvagnar som var överbelamrade med flaskfyllda sopsäckar.
Sedan åkte vi slutligen hem, 1500 kronor rikare än när vi startade turnén klockan 09.00 på morgonen.
Nu ligger sambon och sover i soffan, och jag jobbar mig in på min 36:e vakna timma, och fler lär det ju bli innan jag hamnar i en säng igen.
Vi går nog ut och äter en bit eller så ikväll tror jag. Sedan har jag ju lovat att möta upp min kära vän från Kyrkogatan vid 23-tiden...
To be continued...
Kommentarer
Trackback
