Oj, jag glömde det!
"Vi behöver verkligen en skiva med lugn musik till mellanmålet!"
"INGA problem! Säger jag hurtigt. Det kan jag fixa idag, för jag har ingenting planerat i eftermiddag. Jag sätter larmet på telefonen så att jag inte glömmer det" (vi 30 åriga tanter har nämligen en skrämmande förmåga att glömma saker).
Efter jobbet cyklar jag till solariet och till affären (eftersom det är jag som har torsdagsfikat) och när jag sitter och väntar på en stol vid solariet kommer rastlösheten igen.
Herregud! Vad ska jag göra idag? En hel eftermiddag ensam hemma med Saddam och bin Ladin... Hjälp!!!
Jag ringer min snygga, blonda killkompis och efterfrågar en fika, vilken han gladeligen tackar ja till (såklart), sedan solar jag i 20 minuter, cyklar hem, (och äter upp en påse naturgodis) internetar en stund, duschar och åker ner till stan för att möta upp min vän.
På spårvagnen börjar min telefon hoppa och pipa i fickan... Vad nu då? Vad i hela världen är det som händer?
*Bränna skiva* blinkar det på displayen mellan alla gula ringklockor...
Just jäklar! Vilken TUR att jag ställde alarmet så att jag inte glömde av att göra det som jag hade lovat!
Bummer!
Istället blev det en urtrevlig stund med te, fransk potatissallad, blåbärspaj och qualitytime med någon jag tycker väldigt, väldigt mycket om.
Jag fick ett nytt, fint, skinande och välfungerande visakort igår med, eftersom jag gjorde en sk "Sara" förra helgen, då jag på något sätt bara "råkade" dela det gamla (fast rätt nya) kortet i två delar.
Jag fattade ingenting men helt plötsligt var det sönder.
(Jag vet inte, men det kan ju kanske ha att göra med att jag hade det i framfickan på ett par vråltighta jeans och beslutade mig för att gå och kissa med kortet inklämt i skrynkligt jeanstyg. Vem som helst hade ju gått av då)...
Glöm inte av att anmäla er till 30-årsfesten på Tranquilo!
"INGA problem! Säger jag hurtigt. Det kan jag fixa idag, för jag har ingenting planerat i eftermiddag. Jag sätter larmet på telefonen så att jag inte glömmer det" (vi 30 åriga tanter har nämligen en skrämmande förmåga att glömma saker).
Efter jobbet cyklar jag till solariet och till affären (eftersom det är jag som har torsdagsfikat) och när jag sitter och väntar på en stol vid solariet kommer rastlösheten igen.
Herregud! Vad ska jag göra idag? En hel eftermiddag ensam hemma med Saddam och bin Ladin... Hjälp!!!
Jag ringer min snygga, blonda killkompis och efterfrågar en fika, vilken han gladeligen tackar ja till (såklart), sedan solar jag i 20 minuter, cyklar hem, (och äter upp en påse naturgodis) internetar en stund, duschar och åker ner till stan för att möta upp min vän.
På spårvagnen börjar min telefon hoppa och pipa i fickan... Vad nu då? Vad i hela världen är det som händer?
*Bränna skiva* blinkar det på displayen mellan alla gula ringklockor...
Just jäklar! Vilken TUR att jag ställde alarmet så att jag inte glömde av att göra det som jag hade lovat!
Bummer!
Istället blev det en urtrevlig stund med te, fransk potatissallad, blåbärspaj och qualitytime med någon jag tycker väldigt, väldigt mycket om.
Jag fick ett nytt, fint, skinande och välfungerande visakort igår med, eftersom jag gjorde en sk "Sara" förra helgen, då jag på något sätt bara "råkade" dela det gamla (fast rätt nya) kortet i två delar.
Jag fattade ingenting men helt plötsligt var det sönder.
(Jag vet inte, men det kan ju kanske ha att göra med att jag hade det i framfickan på ett par vråltighta jeans och beslutade mig för att gå och kissa med kortet inklämt i skrynkligt jeanstyg. Vem som helst hade ju gått av då)...
Glöm inte av att anmäla er till 30-årsfesten på Tranquilo!
Kommentarer
Trackback
