vildhallonet

Samtidigt som det ikväll började ett lugnt och lite halvtrist föräldramöte på en skola i Majorna, råkade Swedbanks kontor i Tingsryd ut för ett mycket mindre lugnt och beväpnat rån.
När jag hörde det på radion, på väg hem från skolan (i stormen och blåste in i en vägg) blev jag helt djup i tankarna. *Görtöntigt, jag vet!*

Men tänk att det hela tiden händer andra människor så mycket saker (skrämmande som roliga) samtidigt som det känns som att det inte händer mig någonting.
(Förutom när jag blåser in i husväggar, tappar två visakort inom 24 timmar, får blåsor stora som apelsiner på tårna efter en nyårsnatt, hittar en ny halvbrorsa på 25 år, glömmer min bh efter första övernattningen hos en kille jag gillar osv).

Men tänk ändå...
Samtidigt som jag sitter och skämtar om detta nu, och mår rätt bra i min ensamhet (så ensam som jag nu kan bli med Saddam och Bin Ladin jagandes på golvet) så händer det andra människor MASSOR av saker. 
Barn föds, andra dör. Någon har fest på en mjuk sandstrand, andra går flera mil efter dricksvatten. Vissa har familjemiddagar, andra kastar en dyr glasvas efter sin otrogna partner. Många sover, andra sitter bakom ratten på en tung långtradare (fast de kanske sover de med när jag tänker efter).

Det händer liksom saker i världen HELA tiden, medan jag går runt i min lilla bubbla och lever mitt lilla liv i min lilla lägenhet och med min lilla kompiskrets. 
Borde jag skämmas lite över att jag gillar min lilla bubbla? Att jag slås av de här "stora" tankarna väldigt sällan och att jag är en av de absolut sämsta på att följa nyheterna?

Jag ger faktiskt en liten summa pengar till webaid varje månad, men visst fasen ska jag vara ärlig och säga att jag funderar mer på vad jag ska göra till helgen än på de stackars fattiga, hungriga och utnyttjade barnen som ska få ta del av mina pengar...