vildhallonet

Blev så glad idag, när jag loggade in och såg två nya kommentarer på bloggen.
Jag blir ivrig och förväntansfull som en liten unge på julafton när det kommer nya kommentarer på mina inlägg, och jag kan nästan inte läsa dem snabbt nog.
Ungefär så som jag ju faktiskt funkar på julafton, då jag inte kan få av presentpappret fort nog, utan fullkomligt sliter av det som matadoren sliter sitt hår när Ferdinand vägrar fightas med honom.
Jag älskar verkligen att få läsa mina vänners kommentarer på mitt liv. Det är så bra att ni finns.

Min snygga väninna ligger nog först på listan som flitigast, sedan kommer Erik och Mr Amazing på en välförtjänt delad andraplats. You so totally rock you beautiful guys...
Men vad som var så väldigt roligt att se idag, var att en annan bloggare, som jag inte känner, varit inne och skrivit. Eloge till dig Petra, och tack för inlägget. Grymt roligt...

Men så finns ju fortfarande de två, som inte kan sluta retas med mig, utan håller sig sådär jobbigt anonyma.
Jag kan ju inte släppa detta oerhört irriterande faktum att jag inte vet vilka ni är och jag vet att jag är en patetisk och sorgligt nyfiken elevassistent som bara gör det ännu roligare att hålla sig anonym för, men det skiter jag i.
GE MIG LEDTRÅDAR eller varför inte ett namn. Jag tycker nog att jag är värd att veta snart... Eller?