vildhallonet

Det är nästan komiskt, vilket litet flockdjur jag är.

Jag sitter ensam på jobbet nu, har gjort det sedan 14:00 (dvs en halvtimma) och ska göra det fram till (senast) 17:00.
Tre timmar, helt själv.
Den halvtimman som har gått, har jag spenderat framför datorn, tagit ett varv genom rummen och kollat av de fem barn jag har (de leker och vill inte alls veta av sällskapssjuka mig), datorn igen, nytt varv, dator...
Och så kommer det att vara i minst två timmar till.

Jag hade en träff bestämd för kvällen, men han dumpade mig för en tydligen redan lovad men bortglömd golfrunda och sambon har ju lämnat mig ensam ännu en natt.
Så redan klockan 12, när jag kom till jobbet, började jag planera vad jag skulle göra ikväll. För ensam hemma, det vill jag ju inte vara.
Räddningen kom i bästebror som ringde och ville ta en runda samt käka på Liseberg ( vi kommer ju in gratis i och med hans rullstol, så det är ju hur fiffigt som helst).
"JAAAAAAAA" utbrister uttråkad syster och fortsätter räkna ner klockorna på jobbet inför middag, chokladspel och kanske en Balder på Liseberg.

14:43... Knappt vå timmar kvar