vildhallonet

Hade inte jag just den sjukaste av taxiresor, så säg?

Jag har haft ännu en underbar filmdönarkväll hemma hos Heff och Heff med tacos, godis, chips, morötter, dip och cola, men insåg när jag hela tiden dåsade till i soffan, att det nog var dags att åka hem och sova.

När jag först kommer ut till taxin och ser genom den nervevade rutan (i spöregnet) att chauffören är (med risk för att bli tjatig) 12 tänkte jag lite panikartat att; Herregud. Killen fick ju körkort för en kvart sedan.
En snabb, svepande blick på bilen och omgivningen talade om för mig att han varken hade en övningskörningsskylt eller en handledarbil i närheten så han hade nog ett eget körkort i alla fall.

"Jaha... Mönndal då." Säger han hurtigt och gasar iväg när jag stängt dörren, varpå jag snabbt som blixten fipplar på mig säkerhetsbältet och dubbelkollar hans förarbricka.
"Va.. Nää, Majorna." Svarar jag, där jag sitter som en sjöstjärna mot ryggstödet, trots att vi nog borde köra i 50.

Han dubbelkollar adressen och jag verifierar med ena handen mot dörren och andra på stolsdynan för att inte åka mot honom i svängen.
"Mönndal. Ja sa ju de!"
"Jag är rätt säker på att jag bodde i Majorna när jag lämnade hemmet tidigare idag och jag skulle bli sjukt besviken om jag i fortsättningen skulle behöva åka till Mölndal varje gång jag ska hem."

Han ger mig en genomträngande blick och säger muntert:
"Du visa vägen."

Efter en liten bit bromsar han plötsligt till mitt i vägen, mellan husen och fräser:.
"Polisen! Helvete"
*Tack gode gud*
Glad röst "Neej, de e ju inte polisen. De e en kollega"
Han bromsar in för att prata med taxikollegan, som verkar väldigt ointresserad av hans sällskap, varpå vår resa förtsätter efter en liten stunds lönlöst kontaktsökande.
Min chaufför tar då internradion och kallar på den andra bilen.
"Fan, mannen. Vilka feta lampor du har. Jag trodde du var snuten fan!"
Sprakande och: "vad menar du?" i andra änden.
"De lös så starkt i ögonen vettu. Det kändes inte bra."

Samtalet förtsätter en liten meningslös stund och jag tittar ut genom rutan och låtsas att jag inte hör ett ord.

*pip piiiiip*
Han sliter upp sin telefon från byxfickan, visar mig den lysande displayen och säger glatt:
"Sms"
*Nähä!*
Sedan knappar han in ett sms tillbaka till avsändaren samtidigt som vi kastar oss ner för en brant och kurvig backe.
Jag tittar ut genom rutan och funderar på om jag ska skratta eller gråta.
Jag vet inte riktigt...

"Varför har du mössa på dig..? Måste fråga vettu"
"Öh.. Nej.. Det är bara skönt. Vi har haft en slappardag och det är skönt att bara gömma sig under en mössa."
"Jag tror att du e mycke sötare utan mössa. Får jag se ditt hår?"
"Nej"
"Håret gör tjejen vettu. Inte gömma de på de här viset. Visa nu."
"Nej"

Han stannar bilen och tittar på mig, där jag sitter och försökte trycka mig ur den solida och mycket stängda bildörren.
"Jag kör inte en meter till innan jag får se ditt hår"
"Då är körningen slut här" svarar jag bestämt och lägger händerna tungt på huvudet för att försäkra att han inte drar av mig min vita lilla mössa.
Han skrattar glatt och gasar vidare, varpå den lilla bilen gör ett litet Kalle Ankahopp innan den med full asfaltskontakt arbetar sig hem mot mitt hus igen.

Vad han pratade om sista biten hem kommer jag inte ihåg, men hela körningen slutade med endast 10 kronor dricks och ett glatt:
"Ha en underbar natt vackra flicka"
"Ha en underbar fortsatt körningsnatt, tokiga taxichaufför."

Han vinkar åt mig efter att jag stängt dörren och vrålar iväg på nya körningar...

Vad fan hände?
Borde jag hindra honom från att köra andra, eller borde jag skratta åt hans unga galenskap?
Han var ju trots allt väldigt glad hela tiden och inte alls hotfull, även om han kanske inte var den mest exemplariska av taxichaufförer.
Fast, å andra sidan... Om han nu fick sitt körkort för en kvart sedan, så borde han ju vara rätt ny på jobbet, och då är det ju inte alltid så lätt.

Jag väljer nog att skratta ändå!