vildhallonet

Igår var hon i sitt esse, min snygga väninna.
Vi hade ju bestämt att sitta på piskbalkongen och zippa rosé. Min snygga väninna hade då, dagen innan suttit och msn:at med olika killar, och bjudit in dem till vår rosékväll. 
Hon hade även gett dessa underbara karlar tron om att de alla skulle vara ensamma tillsammans med henne, mig och sambon.
Tänk om fem killar hade dykt upp här hos oss och upptäckt varandra i trappuppgången? Det hade blivit något tumultartat om du frågar mig.
Men det kom ändå två härliga boys. Snygg-Erik och trevligkille tackar ju inte nej till en kväll med oss tjejer (ledsen Mr Amazing, men du KOM ju inte.. Oj, hehe) och vi satt på balkongen och mös med folkisar, rosé, musik, chips, gott & blandat, torkade bananer, och oss själva såklart.

Då ringer Handyman och frågar om vi inte skulle vara sugna på att fortsätta vår trevliga kväll tillsammans med dem, i båten nere vid Lilla Bommen, vilket vi såklart ville...
Vi packar därför ner hela picknick-kittet och tar en taxi ner till Operan.

Min snygga väninna gör då det som alla förmodligen förväntade sig att jag kunde göra någon dag (men givetvis aldrig skulle göra).
Hon gör sig redo att hoppa från kajen, ner på flytbryggan, där vi andra redan står för att ta emot henne.
Som i slow motion ser vi plötsligt  hur hennes mobiltelefon sliter sig ifrån henne och tar ett vågat hopp ut mot bryggan. Telefonen kastar sig ut i den knäpptysta luften i en stilig båge och vi ser på den med paralyserade ögon.
Tiden står stilla och det enda som rör sig är min snygga väninnas mobil, som gör ett modigt hopp mot sin död.
I samma sekund som telefonen sedan klyver vattenytan och sjunker mot botten under ett bubblande följe sätts tiden på igen och vi alla kastar oss mot springan där telefonen trillat i.
Min snygga väninna står kvar på kajen och skriker:
"Neeeej, det där hände inte. Snälla, säg att det inte hände."

Vi tittar upp på henne, och sedan ner bland bubblorna som bevisar telefonens framfart, och till sist upp mot henne igen.
"Sorry..."

I båten spelas det soft house och dricks finsk sangria (rosé och fanta) i den varma kvällssolen. Det är en helt underbar kväll och vi gjorde helt rätt som lämnade balkongen och tog oss till vattnet. (Fråga min snygga väninna).
Den rosa boxen med ljusrosa vin, som jag tidigare under dagen köpt för att ha i kylen, tog slut förvånandsvärt snabbt då alla var redigt törstiga efter den första varma dagen på länge.

Kameran flashade och skämten haglade. Min snygga väninnas nya fb-profilbilder blev saboterade och trevligkille stog för den coolaste drickaposen.
Det var en fantastiskt trevlig kväll och jag hoppas att det blir många fler i samma anda, innan sommaren tackar för sig igen.