vildhallonet

Jo, men det här gick ju bra.
Inget kaffe, ingen utelunch och inget shoppande slutade i medköpt sushi på en bänk under ett stort träd, en kaffe och morotskaka, nya teckningsprylar och en apelsinjuice...

Nu var det i och för sig så att personen som jag önskade att ta en fika med i stan, köpte oss den väldigt goda sushin och min apelsinjuice, som den gentleman han hela tiden är. Så där höll jag (han) väl mitt löfte till mig själv ändå.
Personen jag ju spenderade dagen med är däremot skyldig till att jag använde massa icke existerande pengar på nya akvarellpapper, akrylfärger och skrivbordslampa... Men det är jag bara glad för.

Han får mig att tänka på ett sätt som jag annars inte gör och det fascinerar mig.
Jag har inte haft motivation eller lust till att teckna på flera år (och det är ändå något som jag älskar att göra och som är jag, så en bit av mig har liksom dött i samband med inspirationsförlusten) men idag när han på ett skickligt sätt fick mig att be honom följa med mig till IN-EX kände jag hur tecknarpassionen satte sina klor i mig och jag hade ju inte en chans.

Åh, vad jag ville teckna.
Jag såg hur pampiga blåsvarta hingstar och nakna kvinnokroppar uppenbarade sig på det tomma pappret framför mig och jag kände hur min hand gjorde penseldragen som får blyertsen att bli som akvarell.
Där, i affären kände jag känslan av den totala tillfredsställelse och det själsliga lugn som jag har när jag sitter och tecknar.
En känsla som jag har glömt av att jag besitter och som jag där och då upptäckte att jag verkligen har saknat.

Idag, när denna djupt grävande man som jag skulle ta en kaffe med, frågade vad jag hade för passion i livet blev jag helt paralyserad.
Jag var tyst och tänkte i panik att; Herregud, jag har verkligen tappat mig själv helt. Jag har inga passioner kvar! Jag är så ytlig som folk säger. Hjälp!
På den frågan har jag alltid svarat teckning och musik innan, men jag kan ju inte det längre då jag inte tecknar. Det blev i stället musik och klyschiga film, vilket jag ju tycker väldigt mycket om.
Men min eldiga passion. Det jag brinner för och vill utveckla mig inom, är inte film och det upptäckte jag till min lättnad idag. Det är fortfarande teckningen som talar om för mig vem jag är och vad jag är duktig på. Och det är teckningen jag ska försöka hitta tillbaka till igen.

Tack för att du inte låter mig sitta och tro att jag är passions -och mållös i livet. Det är jag ju såklart inte. Jag har bara tappat dem lite, som med så mycket annat jag tycker om men tar för givet...

Ikväll har jag annat på schemat och i morgon har de lovat sol, men målet är att innan denna veckan är över, ha tecknat min första akvarellblyertsteckning på över fem år...