vildhallonet

Kväll med tjejerna. Jo, jag tackar ja!
What a night ladies....

Min framtida träningskompis gjorde ett tappert försök att hänga med, men den sega förkylningen tog ut sin rätt på henne vilket lämnade mig och sambon till  The Attic och Michael Feiners (tror jag att det var) våld.

Tanken var att vi skulle gått till Etage' först, men kön där var lång i regnet, plus att den skrek TOOLV, så vi klapprade direkt till Peacock istället.
Efter en lugn start och bortfall av en väninna kom Peacock igång och det blev kalas utan dess like... -Igen!

Jag och sambon jobbar väldigt bra på där.
Under en bra Peacock-kväll finns det inget som slår oss och vi studsade, igår, runt som två lyckliga Piff och Puff med en cider i handen och rockade med klickande kamera till Live saxofon och dunkande house!
Till och med på toaletten flashade det av vår kamerablixt...






Fem i fem på morgonen lämnar vi boysen och entrar Kebab och Burgerhouse.
Den väldigt viktiga vakten sätter där sin handflata mot mitt bröst och mullrar:
"Du var här igår va?"
"Nopes"
(Handen kvar) "Jo, jag känner igen dig minsann."
"Jag brukar ha den effekten på folk", *blink blink* "men jag kan lova dig att jag var verkligen inte här igår."
Han tar bort handen men tittar skeptiskt på mig.
"Jag känner igen dig ska du veta.

Jag hade inte velat munhuggas med en vrålhungrig 30-årig singeltjej i skyhöga klackar och kebab i sikte klockan fem på morgonen och jag funderar lite på vem han trodde att jag var,men jag tog tyst ett kliv över hans viktiga jag och ställde mig i kön.

"Jag vill ha en kebabtallrik med EXTRA pommes och EXTRA EXTRA sallad, vitlökssås och en Fanta tack!"
Japp! tjejen är hungrig.
Killarna bakom disken började lassa mat, och lassa mat, och lassa mat. (Och såvitt jag vet så lassar de än idag, typ).
När de sedan gav tallriken till killen som skulle lägga på vitlökssåsen sa de båda i kör:
"De ska va mycke sås. Tjejen vill ha mycke av allt."

Jag fick till slut hejda honom i såshällandet och bar sedan den absolut största kebabtallriken jag någonsin skådat förbi avunsjuka blickar och fram till sambon som satt vid ett bord och väntade.
Det var till och med så mycket mat att vi inte orkade äta upp allt, och det händer nog aldrig annars.
Särskilt inte efter en utekväll. Då kan vi möla i oss nästan vad, och hur mycket som helst.

När vi kom hem beslöt vi gemensamt att strunta i sminkavtvättning och tandborstning innan vi stöp i säng.
Det beslutet var jag väldigt nöjd med i morse när jag vaknade och vitlökssåsen hade förvandlats till något som dödar andra, och sminket fick mig att se ut som en misslyckad pandabjörn.