Marängsviss och cykelhjälmar

Vi har varit på cykeltur med tvåorna nu på morgonen.
Bridget cyklade först med rak rygg och övervakande blick på sin fina "tantcykel". Efter henne följde ett litet koppel av svamphjälmade barn och till sist kom jag och Contessa. (Jag hade faktiskt planerat att hämta ner hjälmen från vinden och vara en god fröken och ha hjälm som alla andra, men efter gårdagens rosé, cider och shotchock övervägde jag inte ens att ta vindstrapporna under mina fötter).

Det är så festligt att vara ute och cykla med barn.
De vinglar lätt, pratar hela tiden och benen går som trumpinnar på tramporna.
De ser så vansinnigt roligt ut när de får upp farten på sina cyklar och envisas med att fortfarande ha en lätt växel.
Att de små tändsticksbenen ens kan röra sig så fort är för mig ett under.
Själv hade jag fullkomligt rasat av tramporna och slått i ankelknölarna när det inte blir något som helst mottryck i trampandet, men inte barnen.
Nej, de vägrar med bestämdhet att växla varpå de trampar luft som om det gällde livet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0