vildhallonet

Efter vår helt magiska sushimiddag fick vi ett mindre städryck, sambon och jag.
Hon drog på sig diskhandskarna och jag sorterade skor, hårfön, plattång, kattleksaker, shoppingkassar och hårband i hallen.

"Sätt på någon musik baby" säger sambon från köket.
"Självklart honey", svarar jag. "Vad vill du ha?"
"Eh, något poppigt kanske!"

Jag skrollar mig genom  musikmappen för att hitta den rätta artisten, och där... DÄR var hon.
Tjejen som vandrat in i våra hjärtan och fått oss att kunna sjunga med i de flesta av låtarna (trots att så få egentligen gillar henne eller vågar erkänna att så är fallet).

Jag dönar på musiken och rusar ut till köket, eftersom jag vet exakt hur sambon kommer att suga tag i diskborsten och sjunga med vår tjej, när hon hör vem det är.
Slälv grabbar jag tag i närmsta hårborste, ställer mig med ena benet framför det andra, vrider huvudet snett mot sambon och sjunger för kung och fosterland.

Det är med gungande axlar, vickande höfter, dramatik och mycket tungverksamhet som sambon och jag sedan hjälper Britney Spears i hennes skönsång...

Go Brittan, go!